Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3T3
om ett sådant lag: »Vi va’ fulla som kajor, men
med Sverige på läpparne!»
Likväl vore det orätt att affärda saken med
ett förnekande af stämningens äkthet. Viktor
Rydberg berättar i sitt minnestal öfver Strandberg,
huru under hans egen studenttid i Lund
synkretsen blifvit kringgärdad, men, heter det, »då vid
högtidliga tillfällen vi tågade under våra banér
och sångerna från Talis Qvalis’ studentdagar
uppstämdes, tonade de som hälsningar från en svunnen
skönare ungdomsvärld. Strandbergs samtida i Lund
förekommo mig som ett herossläkte, hvilket
af lifvets större former tog en dristig öfverblick».
Och ännu i dag är det ju Gunnar Wennerbergs
och Otto Lindblads toner, som tolka ej blott
studenternas, utan hela den svenska ungdomens
känslor. Skulle vi också, ifall vi begynna tänka
öfver texten till sångerna, tycka att den är
tilltagen öfver höfvan kraftig, så ryckas vi dock
med af melodiernas stämning. Och vi kunna väl
då förstå, att när »Stå stark du ljusets riddarvakt»
ljöd för första gången, då låg där ett annat, ett
starkare solljus öfver ungdomen. —• Wennerberg
har ock med sina Gluntar (skrifna
1847—soLgkild-rat studentlifvet sådant det var för ett halft sekel
sedan. De äro färgade af tidens romantik, men de
hafva ock så mycken realistisk humor, att den bild
de gifva ej blir falsk och ovärklig, och länge skola
de stå som det bästa uttrycket för det ungdomliga
kamratlifvet med dess fröjder, dess vemod och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
