Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3T5
äfven ett angrepp på Lunds största namn, Esaias
Tegnér, som bekant vid denna tid en hatare af
allt hvad liberalism hette.
Med nacken böjd för maktens lumpna fana
Den mannen går ej’ mer sin egen bana,
Han tappat bort sig själf, hans snille har
Den höga sceptern icke mera kvar, o. s. v.
Detta kunde ej passera oanmärkt; inom
Föreningen uppstod en het strid mellan de äldre, som
ville bannlysa all politik därifrån, och de yngre,
som togo Strandbergs parti. Ännu mot årets slut
gingo dyningarna högt, och skalden fick erfara,
att han ej var väl sedd af professorerna. En af
hans biografer påstår, att detta förmått honom att
afstå från tanken på magistergraden, hvilket låter
något otroligt. Han slöt visserligen sin bana vid
universitet med att 1847 taga kansliexamen, men
han egnade sina studier åt det humanistiska
området.1 Hegelsk filosofi öfvade inflytande på honom
som på hans jämnåriga, men mer betydelse för
hans författarskap hade bekantskapen med den nya
tyska politiska lyriken.
Sånger af tvenne det dåtida Tysklands mest
representativa skalder, Herwegh och Hoffman von
Fallersleben, utgåfvos i svensk tolkning af
Strandberg 1844. Han fann nu själf sin äldre diktning
1 Af S:s dikter från denna tid hafva blott några få
upptagits i hans Samlade Vitterhetsarbeten; de offentliggjordes i
kalendrarne Hertha och Vinterblommor samt i tidningarna
Freja och Skånska Correspondenten, hvilken sistnämda 1844
redigerades af S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
