Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i6
otillfredsställande och tog starka intryck af i
synnerhet den förstnämde af de båda tyskarne, medan
jämväl den upplågande skandinavismen faun honom
bland sina främste bärare. Alstren af denna nya
riktning samlade Strandberg i Sånger i pansar1
och Vilda rosor, utgifna 1845 oc^ f848. Detta
fri-hetssvärmeri delar sin tids abstraktion och
oklarhet; man kan svårligen säga, att skalden haft ett
fast program och intresserat sig för genomförande
af bestämda reformer i demokratisk anda, kanske
med undantag af tryckfrihet. Det fria ordets makt
besjöng han i en dikt 1842 (Den siste kungen), och
däråt egnade han äfven på äldre dagar ett par
sånger. Strandberg drar i fält mot romantikens
naturdyrkan, mot pietismen och känslosamheten
(Olika tämpel, Motsats och Till de känslosamme),
men framförallt är där i dessa sånger en yfverboren
chauvinism, om ock de värsta yttringarna af denna
icke medtagits i samlingarna, såsom den vid
studentmötet 1845 tillkomna dikten Det sista
handslaget, hvari en strof lyder:
Om oss öfvermakten makar
Ur hvar vinkel i vårt land,
Gripa vi i himlens hakar,
. Rycka blixten ur hans hand,
Och på den vi gränsle rida
1 Titeln torde vara vald efter den äldre tyske
frihetssångaren Rückerts Geharnischte Sonetten (1813). — Till sin
utvecklingsgång är Strandberg mera lik Freiligrath ,än de båda
ofvan nämda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
