Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3T7
Ned till fädrens land igen:
Och vår ridt skall spörjas vida
Och vår nord stå upprätt än!
Men trots all sådan bombast kan det icke
bestridas, att Strandbergs lyrik är det mest poetiska,
mest fullödiga uttrycket för den tidens unga
känslor. Ingen af de många andra frihetssångarne har
nått hans kraft och hans fart, och om samtiden
anklagade honom för att gripa hårdhändt i lyran,
så är just detta en förtjänst. Den äkta stålklangen
fick Strandberg ensam fram, och han delar med
Runeberg förtjänsten af att hafva återgifvit den
svenska värsen en manligare karaktär. Gärna rör
han sig i sonettens form och samlar där tillhopa
sin harm uti några slående slutrader, som man ej
så lätt glömmer; så i en till Hierta, då denne i
Aftonbladet varnade för de oberäkneliga följderna
af ett krig med Tyskland:
Du sitter hemma och för landet vakar
Och skrämmer upp, en riddare så god,
Hvar ängslig gäck med dina pappersdrakar;
Men vi, som ha ett hetsigare blod.
Vi nyttja dem, där lägerelden sprakar,
Till pappersladdning framför våra lod.1
1 Man kunde ha ställt till de krigiska skalderna den
frågan, hvarför de icke slöto sig till de frivilliga, som drogo att
kämpa för Danmarks sak. Nybom ursäktade sig så:
Gärna följde jag, men fjättrad, arm
Har jag vuxit fast vid fosteijorden;
Sångens oro vaggar i min barm
Och med feberlågor fyller orden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
