Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3*9
berg en annan syn på många ting; idealen blefvo
mindre vidtfamnande, mera bestämda.
Jag har fått respekt, jag, för det lilla,
sen jag sett hvad världen kallar stort,
säger han en gång, och ingen må anklaga honom
för att hafva svikit sina löften i ungdomen, därför
att hans sång nu gick i andra tonarter. Hvad som
är en heder för ynglingen, skulle ej alltid vara en
prydnad för mannen. Om Strandbergs dikter från
äldre år icke äro så talrika, har han dock med dem
visat en förmåga af utveckling, som icke är så
vanlig bland lyriska skalder. Lidelsefullheten
byttes i en mer behärskad, men därför ej mindre varm
känsla; vi hafva honom att tacka för vackra
fosterländska sånger, och hans mänskokärlek finner rika
ämnen i det obemärkta, hvardagliga lifvet. Likväl
är det kanske först under sina sista år Strandberg
ånyo, fast i en helt annan mening, fann vägen till
lika vida kretsar som ett par decennier tidigare,
t. ex. med Sista förhöret. Och om han någon gång
lämnar sin tillbakadragenhet och sjunger ut sitt
eget personliga lif, finner han toner, så gripande i
sin änkla innerlighet som Hälgmålsklämtningen,
skrifven till hustrun 1868, eller »Tack för god
vakt», hans svansång och afsked till allt hvad som
här på jorden varit honom kärast.
Denna sista fas af Strandbergs diktning faller
utom den period, med hvilken vi här hafva att
göra, och det är såsom den främsta af 1840-talets
lyrici han intar en plats i vår literaturs historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
