Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
bekämpa sina svagheter; hans ånger var uppriktig
och han hörde ej till dem, som i själfva ruelsen
finna ny njutning.
En »hyggligare», mera borgerlig och för
familjekretsen afpassad humorist var den populäre
tullinspektören på Sandhamn Elias Sehlstedt (1808—74),
hvars många små glada visor ännu ingalunda äro
helt förgätna. Motiven äro oftast af
anspråkslösaste art, någon gång lätt kryddade af en tam satir,
men hjärtligheten och förnöjsamheten i förening
med den friska lefnadslusten förvärfvade honom
med rätta många vänner. I jämförelse med
Sehl-stedts fem band är det häfte mycket blygsamt, som
rymmer Fredrik August Dahlgrens (1816—95)
värmländska visor, och af dessa äro öfver hälften
tillkomna på gamla dagar, men till gengäld hafva
dessa bilder från folklifvet i Sveriges sångrikaste
landskap en så ursprungligt folklig ton och en så
kraftig realistisk åskådlighet, att man är helt
öfver-raskad af att något sådant kunnat komma till
under 1840-talet. Författaren själf var ock så litet
medveten om deras värde, att han först 1875 kom
sig för att utgifva dem, hvadan de ej häller haft
någon egentlig betydelse för denna period.
Bland mängden af öfriga skalder — hvarenda
literatör och tidningsman skref värs då för tiden —
torde ytterligare tvänne kunna göra anspråk på
ett omnämnande. Carl Herman Sätherberg (1812
—97) är till sin grundstämning romantiker, men
den kärlek till naturen, som inspirerat flertalet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
