Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Olof Wallin - Esaias Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 TIDÉN 1809-1830.
utan måste fortfarande ägna sig åt informatorskallet.
Skaldekonsten, kär Jör honom från barndomen, idkade han emellertid
fortfarande. År 1805 vann han icke mindre än tre pris i Svenska
akademien. Kort därefter klarnade hans framtid. Efter att hafva
blifvit prästvigd erhöll han 1809 lärarplats vid krigsakademien å
Karlberg. Ett olyckligt missförstånd framkallade vid denna tid
en brytning mellan Wallin och den unga flicka, med hvilken han var
trolofvad och som han högt älskade. Denna brytning fördystrade
hans lynne och kastade en slagskugga öfver hans följande lif. Men
ur sorgen och smärtan framkvällde hans nya, rikare verksamhet
som andlig skald. Wallin, som något år senare ingick giftermål
med ett förmöget fruntimmer, steg så småningom från det ena
ärestället till det andra, blef kyrkoherde i Adolf Fredriks
församling i Stockholm, domprost i Västerås, pastor primarius i
Stockholm (1818) och mottog slutligen - likvisst först efter mycken
tvekan - två år före sin död ärkebiskopsplatsen. Själf sade han
om sitt lif efter 1810: »Lyckans tid kom, men glädjens var förbi»;
samvetsgrant skötte han emellertid alla de bestyr, för hvilka
samhälle och enskilda anlitade honom.
Esaias Tegnér (född 1782, professor i Lund, sedan
biskop i Växjö, f 1846), Sveriges ryktbaraste skald och
den som inom världslitteraturen företrädesvis representerar
svensk diktning, var ock den mest omtyckte af tidehvarfvets
sångare och detta icke minst därför, att han förenade så
mycket af de gamla traditionerna med den nya
smakriktningen. I hans skaldskap förenades så till sägandes de
klassiska och romantiska riktningarna på nationell grund.
Långsamt utvecklade Tegnér sig såsom skald. Sina
lärospån gjorde han i den gamla skolans smak (Kellgren,
Leopold men äfven Lidner), han var »född gustavian».
Sedan mottog han intryck från skilda håll; hans djupa
insikt i den grekiska forntidens skaldskap vardt af
betydelse för formskönheten och klarheten i hans diktning;
utlandets stora skalder, t. ex. Schiller, G-oethe, samt framför
allt Byron och Oehlenschläger, inverkade på honom;
slutligen lärde han mycket af den nordiska forndikten.
Grundtonen i hans sång var alltid fosterländsk, så ock valet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
