Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Johan besteg tronen, visade sig adeln ej hågad
att genast aflägga trohetsed. Först ville den hafva sina
klagomål öfver Eriks och Henrik Klassons ingrepp i deras
privilegier afhjelpta. [1] Detta väckte misstro hos Johan,
och han förbjöd att i större antal inlåta de livländske
adelsmannen på befästningarne, der de möjligen kunde
taga sig något förrädeligt före. Han befallde ock
Gabriel Kristersson att söka förmå de förnämste af adeln
och dem, som man kunde hafva mest att befara af, att
begifva sig öfver till Sverige till kröningen. [2] Konungen
ville tydligen hafva dem i sitt våld som en slags gisslan.
Johan lofvade dock att till Estland sända kommissarier
att med adeln handla om dess klagomål. Desse anlände
äfven till Reval, men då adeln 1569 skulle sända ombud
till kröningen för att få privilegiefrågan afgjord, inträffade
den dansk-lybska flottans beskjutning af Reval, hvarvid
ombudens fartyg af fienden borttogs. [3] Underhandlingarne
fortsattes 1570. På sommaren detta år sände adeln Loff Taube,
Klaus Mecks och Greger von Aldenborgk till konungen.
De skulle underhandla om privilegierna och försäkra om,
att adeln ej hade någon del i Kursells förräderi. [4] Saken
afgjordes nu raskare. Förmodligen nödgade ryssarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>