Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfall på svenska Livland Johan till eftergift. Den 9
Oktober 1570 gaf konungen sin stadfästelse på adelns
privilegier. Ridderskap et fick behålla de begge jungfruklostren
i och vid Repval, men allt afgudiskt skulle afskaffas,
fick bekräftelse på sina gods och friheter samt
hals— och handrätten, men förpligta sig att utgöra
rustatjenst. Den estniska adelns gamla öfverdomstol, det s.k.
harrisk-wieriska rådet, tyckes ej under Eriks tid någonsin
hafva sammanträdt efter 1561. Johan befallde Gabr.
Kristersson att efter gammal landsed fylla och besätta
ridderskapets råd med de äldste och dugligaste personer
och i tvister mellan adelsmän sammankalla detsamma,
som borde hafva 3 till 4 bestämda sittningsterminer.
Sjelf skulle ståthållaren presidera å konungens vägnar
samt hafva högsta suffragium. Vad till konungen och
riksrådet från denna domstol skulle tillåtas. Ståthållaren
egde låta verkställa domen dock ej i lifssaker på adel
eller förnäma, de skulle hållas i fängsligt förvar, till dess
konungens vilja inhemtats. [1]
Mellan konung Erik och Revals stad hade redan
under de första åren af svenska väldet i Livland
misshälligheter uppstått. Särskildt väcktes konungens
misstankar deraf, att staden ej ville aflägga en ny mera
bindande ed, och han fruktade i synnerhet för det danska
partiet i staden. [2] Äfven Henrik Klasson erhöll i sin
instruktion 1565 befallning att söka utverka en ny ed
af Reval, och denna befallning upprepas af Erik i flere
bref till ståthållaren. Ville borgarne icke gifva med sig,
skulle man bruka de medel, „derom Henrik Klasson
konungens vilja tillförne förnummit hade.“ Förmodligen
åsyftas härmed de våldsamma steg, Svante Sture
redan fått befallning i så fall använda (Annerstedt C.
sid. 131 och 132). Då staden 1560 tagit några rigiska
köpmän och deras gods i försvar mot Henrik Klasson,
förbittrades konungen högeligen, men de brydsamma
omständigheterna efter Pernaus fall tvang till eftergifvenhet.
„Men,“ skrifver konungen, „der som lägenheterna sig annorledes
nu framdeles tilldraga kunna och I dertill någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
