Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerna, med figurerna avtecknande sig mot
en safirblå bakgrund, är ännu romansk. De
elegant tecknade figurerna visa emellertid
en ny stiluppfattning. De äro icke längre
avmätta och stelt högtidliga, och mantlarna
falla icke längre i raka, parallella veck.
Människorna ha i målningen börjat röra
sig i en ledig och frigjord rytm, och vinden
leker i mantelflikar och klädnader.
Råda kyrka är en av våra få bevarade
medeltida träkyrkor. Den består av ett litet
rektangulärt långhus med smalare kor,
båda täckta av klöverbladsformade trävalv.
Även dessa målningar äro utförda i
tem-pera på en mycket tunn kredering och täcka
timmerväggarna och brödtaket likt färgrika
bonader. Inte endast figurerna och
bildframställningen äro här av rent gotisk
karaktär, utan även i den ornamentala
utsmyckningen träda gotiska motiv fram,
såsom i den med fialer och krabbor
utsmyckade kolonnarkaden, i vilken de tolv
apostlarna placerats.
Tyvärr känna vi inte namnet på
Råda-målningarnas mästare, och vår kunskap i
övrigt om den tidiga medeltidens målare är
mycket ringa. Man vet inte ens om de voro
svenskar eller utlänningar. Helt säkert
voro de knutna till klostren, och även om ett
flertal av dem, åtminstone till en början,
voro utlänningar, kan man väl förmoda, att
även så småningom svenska mästare
fram-kommo. Därpå tyda för övrigt de
runin-skriptioner, som här och där förekomma. I
stor utsträckning synas illustrerade
andaktsböcker ha använts som förebilder till
kyrkomålningarna. Sålunda har man
lyckats påvisa, att rådamålningarna mer eller
mindre direkt återgå på den rikt
illustrerade s. k. Jean de Papelus bibel, som är
utförd i Paris år 1317. Eljest äro inflytanden
från Frankrike icke så vanliga inom svenskt
kyrkomåleri, utan i allmänhet kan man
så
väl för hela medeltiden som även senare
stilperioder konstatera, att Sverige fått sina
flesta och lättast skönjbara impulser från
Tyskland.
Beklagligt nog är det unggotiska måleriet
ganska sparsamt representerat i vårt land.
Detta beror till stor del på, att under det att
man under 1300-talet huvudsakligen hade
trätak i kyrkorna, så utbyttes dessa överallt
mot tegelvalv under 1400-talet. Några få
rester av trätak och framför allt de väl
bibehållna och skickligt restaurerade
målningarna i Strängnäs domkyrka och i
Rid-darholmskyrkan i Stockholm ge dock en
föreställning om stilen, som är arkitektonisk
och ornamental. Figurframställningarna
ha högst väsentligt reducerats, och den glesa
och spridda ornamentiken framträder med
livliga färger mot en kalkvit fond. Nya
or-namentsmotiv börja uppträda vid sidan av
den klassiska akantusrankan. Framför allt
kännetecknande för gotiken äro
vinlövsran-kan, eklöv och ekollon samt den stiliserade
franska liljan.
Denna ornamentala dekorationsstil
fortlevde och utvecklades under nästa
århundrade, ehuru den i viss utsträckning
sammanhör med det sengotiska måleriet. Även
här är det främsta och konstnärligt mest
värdefulla exemplet bevarat i Strängnäs
domkyrka. I ett av korvalven ser man
hur ornamentiken växer fram ur
valvstrålarna och liksom gör de vitkalkade murarna
till en blommande lövsal.
Slutet av medeltiden har man
karakteriserat som en kyrkomåleriets egentliga
storhetstid i vårt land. Målarna fingo nya fält
att röra sig på, när det blev mode att bygga
konstnärligt murade tegelvalv i de gamla
gråstenskyrkorna; valvens rika indelning
och höga lyftning lockade blott de till en ny
stilart. Nu framträder även mycket klart
den uppfattningen, att målningarna icke
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
