Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast skulle tjäna kyrkans prydande, utan
även bidraga till församlingens fostran.
”Den i regel icke läskunniga och endast
genom predikan och legendberättelser
undervisade menigheten fick på sin kyrkas
väggar och valv med egna ögon se icke blott
de enstaka bibliska historierna, utan också
hur de skulle förstås och ställas samman
till ett trossystern. Tack vare dessa bilder
kunde en stor del av kyrkomenigheten
åtminstone bilda sig något begrepp om
läro-innehållet i den religion, till vars heliga
ceremonier och handlingar den eljest var
ett stumt och passivt vittne” (Ernst Klein).
Det sengotiska måleriet breder ut sig och
täcker hela kyrkorummet, kor och långhus,
valv och väggar. Själva målningarna äro
realistiskt berättade och dramatiskt
åskådliga. Människorna uppträda numera inte
i antika togor och mantlar utan i tidens
egen dräkt. Det förekommer både riddare
och präster, borgare och bönder, och
målningarna bliva på så sätt nästan en
kulturhistorisk bilderbok om medeltidens
vardagsliv och seder. På samma sätt som tidigare
under gotiken avteckna sig figurer och
scener även nu mot den vita kalkbakgrunden.
Man har emellertid haft en viss aversion
mot tomrummet, ty överallt mellan
bild-grupperna och valvstrålarna utvecklar sig
en rörlig ornamentik, som kompletteras med
löst strödda rosetter och stjärnor.
I tekniskt avseende kännetecknas denna
period om inte direkt av en försämring så
i alla fall av en långt driven förenkling. Det
putsade underlaget är endast grovt
avkvas-tat och målningarna alltid utförda al secco.
Färgskalan är icke heller så skiftande och
rik som tidigare. De färger, som oftast
förekomma äro brunrött, ljusockra, blått,
grönt, cinnober, karmin samt svart och vitt.
Dessutom har de färglagda partierna
minskats. De tidsbesparande schablonerna börja
också att flitigt nyttjas i de ornamentala
partierna.
Vid denna tid börja också målarna
signera sina konstverk, och vi ha på så sätt
fått kännedom om några av den tidens
främsta mästare. 1437 utförde Johannes
Rosenrod målningarna i Tensta kyrka i
Uppland och fjorton år senare signerade
Johannes Iwan sina dekorationer i Vendels
kyrka. Under 1440- till 1460-talen verkade
den som konstnärlig föregångsman och
nydanare betydelsefulle målaren Peter. Han
har utfört målningarna i Ösmo och
Södertörn samt även varit verksam i Torshälla,
Solna och Sala. I Solna kyrka har han
samarbetat med den kände Albert målare
eller Albertus Pictor, som han enligt den
tidens sed oftare kallades. Denne, som vid
sidan om måleriet var borgare i Stockholm
och även ägnade sig åt pärlstickeri, verkade
som målare från 1460-talet fram till 1509.
Han har utfört ett otal verk, och bland de
mest kända kunna nämnas
valvmålningarna i Floda i Sörmland, Harkeberga,
Härne-vi och Täby i Uppland, vilka alla varit
övermålade, samt de signerade målningarna i
Kumla kyrka år 1482.
Man har även numera kunnat konstatera,
vilka förebilder dessa konstnärer haft för
sina bildframställningar. Några s. k.
blockböcker äro de viktigaste, nämligen Biblia
Pauperum (De fattigas bibel) och Ars
mo-riendi (Konsten att dö). Dessutom ha tyska
kopparstick och träsnittsblad tjänat som
inspirationskällor.
Under slutet av 1400- och början av
1500-talet infaller denna det egentliga
kyrkomå-leriets sista blomstringstid i Norden. De
gamla målningarna, som delvis doldes av
de nyinslagna valven, övermålades, och nya
framställningar i tidens anda ersatte dem.
Detta är orsaken till, att man i kyrkorna
ofta påträffar två lager av målningar.
Tek
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
