Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niken var nu i hög grad förenklad. Man
målade på den oberedda kalkytan, och
färgskalan var mera begränsad än förut. En
stor del av framställningen utfördes
sålunda i konturer, och fonden fylldes aldrig med
färg, utan den vita ytan bröts av
schablo-nerade stjärnor och rosor.
Framställningssättet mister också på så sätt i fråga om
konstnärlighet, och valven fyllas med
skildringar ur helgonens och martyrernas liv.
Kristus avbildas inte som den kärleksfulle
Frälsaren, utan som hämnaren med blod
droppande ur såren. Uppfattningen är ofta
ytterst realistisk, ibland nästan tangerar
den råhet.
Ännu någon tid efter medeltidens slut
kvarlevde väggmåleriet och utövades efter
gammalt mönster. Men sedan ett par
årtionden förflutit, försvann nästan denna
gamla konstart, och de framställningar av
kyrkligt monumentalmåleri, som sedermera
förekomma, äro mera sporadiska
företeelser, som knappast kunna skildras under
någon gemensam ram.
Av medeltida möbler är ytterst litet
bevarat till våra dagar. Några få skåp, kistor,
stolar och bänkar finnas i våra kyrkor och
museer. De flesta av dessa äro av kyrkligt
ursprung, och huvudparten äro helt
omålade. Man har säkerligen också i ganska
stor utsträckning använt omålade möbler
under hela medeltiden. Självfallet kan
emellertid målning ha förekommit, även om nu
föremålen sakna varje spår av färg.
Århundradens slitning, upprepade
rengöringar samt tider av vanvård kunna utan
svårighet taga bort limfärg och tempera.
Den egendomliga och allmänt bekanta s.
k. Viklaumadonnan från omkring 1150
sitter i en stol av under hela medeltiden
mycket vanlig typ med svarvade hörnstolpar.
Denna stol har ytterst tunn kredering och
är målad med tempera i rött med grågröna
band som markera svarvningen.
Ryggstolparna krönas av förgyllda knoppar. Även
madonnan från Appuna kyrka sitter i en
liknande stol, vilken också den är målad.
Stolparna äro gråa, troligen föreställande
silver, med förgyllda band, som avgränsas
av svarta linjer. Visserligen kan man
invända, att dessa skulpturer äro av
kontinental typ, Viklaumadonnan anses vara fransk,
och således inte typiska för de enklare
svenska förhållanden, men svaga färgspår på
några svenska medeltidsmöbler visa, att en
liknande dekorering förekommit även här.
En kyrkbänk från Väte kyrka på Gotland
har sålunda varit struken med tempera, som
målats direkt i träet. De raka stolparna
ha varit röda, och svarvränderna äro
markerade med omväxlande svarta och vita
band. I Nordiska Museet står ett fristående
skåp, som visserligen är daterat först 1558,
men som är utpräglat gotiskt såväl till
uppbyggnad som ornamentik. Det har flera
lager starkt skadad målning. Det understa
lagret är en ytterst tunt struken tempera,
så tunn, att den nästan verkar laserad på
den finådrade eken. Ramstycken och sidor
äro svarta, medan fyllningarnas
skulpterade ornamentik framträtt i rött och grönt.
De smidda beslagens eleganta
genombrytningar ha framhävts genom högrött, nu
nästan svartnat kläde.
Som en speciell grupp måste man även
ur vår snäva synvinkel räkna de möbler och
inventarier, som direkt tjänat den kyrkliga
kulten, altarskåp, sakramentsskåp,
helgonbilder och korskrank. Dessa föremål
er-höllo givetvis en mycket rikare och mera
omsorgsfull dekorering än bruksföremålen.
De äro nästan alltid försedda med en
omsorgsfull kredering av marmormjöl och
krita. Sprickor och ojämnheter i träet
bruka vara utjämnade genom påklistrade
linneremsor. Målningen utgöres ofta av s. k.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
