Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bågarna bilda vackert och smäckert
formade beslagsornament det fasta skelettet. De
omsluta bildfält av samma karaktär som på
väggarna, under det att frukter, girlander
och blomvaser fylla ut tomrummen.
Denna beslagsornamentik ger en antydan
om att renässansen numera inträtt i ett nytt
skede. Det är inte längre den italienska
stilen i tysk förmedling som härskar och
dominerar, utan den livliga och dekorativa
senrenässansstil, som under 1500-talets
senare del utformades i Nederländerna, och
som därifrån spred sig över hela norra
Europa. De som framför allt skapade
be-slagsornamentikens rika och mångskiftande,
ja bisarra, formförråd, voro nederländarna
Gornelius Floris och Hans Vredeman de
Vries, och deras verk spredos i en mängd
graverade mönsterböcker.
Överhuvudtaget blir renässansstilen
under detta nederländska inflytande mera
dekorativ och plastiskt rörlig och mindre
arkitektonisk och stel, något som framför allt
visar sig under den livliga
byggnadsverksamheten omkring 1600-talets mitt. Det är
under denna period, som de rikt
skulptur-smyckade fasaderna och de höga, sirade
gavlarna sätta sin prägel på Stockholm och
herrgårdarna i Mellansverige. Axel
Oxenstiernas Tidö och det s. k. Petersenska huset
i Stockholm utgöra några ännu bevarade
exempel på denna måleriska arkitekturstil.
Den kännetecknades framför allt av
kontrasten mellan den skulpterade
dekorationen och de släta, tegelfärgade murytorna.
I anknytning härtill bör anmärkas, att
teglet ofta slammades eller putsades och
avfärgades i tegelrött, samt att den skulpterade
sandstenen oftast var målad. Ibland har
vissa skulpturdetaljer lagts upp i färg och
förgyllning. Detta var fallet på
Riddar-holmskyrkans gustavianska gravkor, men
oftast har skulpturen varit överdragen med
en tunn, grå oljefärg, vilken närmast
tjänstgjorde som ett konserveringsmedel. I en
del fall ha även under denna tid fasaderna
dessutom prytts med dekorativa målningar.
Detta var bl. a. fallet med Bengt
Oxenstiernas palats på Riddarholmen, där
höga, allegoriska gestalter voro målade
mellan fönstren. På samma sätt lät Lennart
Torstensson pryda Ulvsunda, liksom
nyssnämnda byggnad uppfört på 1640-talet.
Enligt Sueciasticket voro på slottsfasaden
målade bredbenta, jättelika krigare, som
stadigt vilade på fönsteromfattningarnas
kar-tuscher. Tyvärr finns nu ingenting
bevarat av all denna prakt. En betydligt enklare
form av fasadmåleri upptäcktes vid en
ombyggnad 1933 av ett hus vid
Storkyrkobrin-ken i Stockholm. Då man knackade av
putsen och den ursprungliga fasaden från
1650-talet blottades, visade det sig, att teglet var
endast slammat och avfärgat i tegelrött,
medan våningsband, avlastningsbågar o. dyl.
målats med ljusgrå kalkfärg, och på enklast
möjliga sätt hade man här imiterat
sand-stensdetaljer. Man kan vara ganska säker
på, att denna sorts imitation var vanlig, och
mycket av den skulpturala prakt, som man
tror sig se på t. ex. Sueciastickens
byggnader, har utan tvivel endast varit utfört med
kalkfärg och pensel.
Egendomligt nog äro rumsinredningar
från tiden omkring 1650 mycket sällsynta.
Det är mest fragment och detaljer, som
kunna ge oss en viss uppfattning av denna tids
inredningskonst. Hög panel och dörrar med
arkitektoniska omfattningar voro alltjämt
på modet, men deras färgverkan baserades
huvudsakligen på verkliga inläggningar i
olikfärgat trä. Kanske hade man nu större
ekonomiska och tekniska möjligheter att
arbeta med äkta material. Användningen av
vävda tapeter, gyllenläder o. dyl. minskade
ju även målarens uppgifter.
’7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
