Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
introducerade denna stil i Sverige.
Praktfulla och stiliga prov på denna franska
senbarock finns i slottets paradvåning och
framför allt i det palats, som slottets
byggherre Nicodemus Tessin d. y. uppförde åt
sig själv vid Slottsbacken.
Denna skriver själv 1697 om sin
paradvåning, att han beslutat att i både
plafonderna och på väggarna låta utföra
målningar, nämligen alla sorters arabesker,
men överallt omväxlande med
figurmålningar ävensom med speglar och små
bronsinramningar etc. I salen framställas de
sköna konsterna och vetenskaperna, i
förrummet den tillfredsställelse man erfar av
filosofien, i sovrummet natten och sömnen
och i kabinettet ensamheten. På detta sätt,
fortsätter han, besparar han sig kostnaderna
för möbler, som skulle förorsaka honom
både risk och svårigheter, förutom det att de
bli omoderna och mista sin färg. Han har
därför beslutat sig för nyssnämnda ämnen,
som ge anledning till mera omväxling och
spekulation, än allt vad man kan få se i
mö-belväg och förresten är mera licencieux än
möbler, som eventuellt skulle kunna
förorsaka avundsjuka. Detta uttalande visar tydligt
på ett slående sätt den tidens speciella
uppfattning om de allegoriska målningarnas
betydelse. De voro icke blott konstverk med en
uppbygglig och fostrande uppgift, utan även
ett ganska billigt medel att smycka ett
förnämt och representativt hem. Målningarna
i det Tessinska palatset, som numera utgör
överståthållarens bostad, äro synnerligt
skickligt och omsorgsfullt utförda av de
franska hantverkarna. Väggarna och taken
äro putsade med stuck och därefter
oljemå-lade. Guldbakgrund förekommer ytterst
ofta i ornamentiken, liksom guldornament
och marmorering i mörka färger. Dessa
praktfulla inredningar fingo emellertid
knappast något större inflytande på den
svenska konsten. De tillkommo under 1700
-talets första decennium, och den kommande
hårda tiden med de stora krigen, pesten och
de andra riksolyckoma skulle snart nog få
människorna att tänka på annat än
paradvåningar och slottsinredningar.
Paradmöblerna under den karolinska
tiden voro oftast helt förgyllda. Den
ursprungliga impulsen till detta
metallglän-sande bohag var helt säkert den drivna och
förgyllda silvermöbel, som Louis XIV i sin
omåttliga slösaktighet lät tillverka för
Versailles spegelgalleri i början av 1680-talet,
men som han ett tiotal år senare nödgades
förvandla till klingande mynt. Det är
emellertid naturligt, att inte alla möbler under
denna tid voro förgyllda, utan andra
möbelsorter än de slottsmässiga tessinska
skulpterade och förgyllda förekomma under
den karolinska tiden. Dessa andra slag har
givetvis dominerat mycket kraftigt över
praktmöblerna, och funnits i alla hem och
säkerligen också i stor utsträckning på
slotten.
Dessa möbler voro vanligtvis tillverkade
av något hårt träslag som t. ex. ek, valnöt,
och omålade under förgyllningen. Genom
engelskt inflytande kommo även till vårt
land stolar av hårda, mörkpolerade träslag
från Koromandelkusten och andra avlägsna
länder. För den händelse man under denna
tid målade stolarna var det vanligen för att
imitera ett ädlare träslag. Vi finna därför
ofta möblerna målade med ytterst tunn,
blank färg i mörka toner, svart,
valnöts-brunt o. s. v. Ibland har man använt
färgad polityr i stället för oljefärg, under det
att betser av allt att döma varit ganska
sällsynta.
En kategori för sig voro de lackerade
möblerna. Lackmåleriet blev synnerligen
populärt vid 1600-talets slut, och denna
popularitet ökade under de första decennierna
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
