Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
exempel på att även det sistnämnda
materialet imiterades genom målning och. tryck
på papper. Men vid sidan av dessa
väggbeklädnader började som sagt oljemålade
vävtapeter uppträda. Ett exempel härpå
äro ett par lackimiterade tapeter från
Ture-holm, målade 1725 av Johann Klein. De
äro avsedda att imitera lackpannåer och ha
också deras karakteristiska, långsmala
form. Varje dukvåd om cirka 60 cm. bredd
är uppspänd på en träarm, och skarvarna
mellan de olika dukarna täcktes vid
uppsättningen med smala trälister. Skall man
döma efter förhållandena på Tureholm, som
inreddes på 1730-talet, var denna tapetform
vanlig, även om man icke direkt avsåg att
efterbilda lack. På Tureholm finnes
nämligen en verklig provkarta på olika slags
vävtapeter, och många av dessa ha den
långsmala formen gemensam. Varje
tapet-våd behandlas som en enhet, antingen den
dekoreras med arkitektoniska motiv,
utblickar över trädgårdar med strängt tuktad
vegetation eller romantiska landskap med
slott och bondgårdar. En klar och djup
färgskala och former av kraftig, dekorativ
verkan äro utmärkande för denna art av
väggdekorationer.
Fullbordandet av Stockholms slott blev
den stora och mest betydelsefulla händelsen
i svenskt konstliv under 1700-talet. För
detta konstnärligt mycket krävande arbete
inkallade man till Sverige franska
konstnärer och hantverkare, som efter Tessin d. y:s
död år 1728 arbetade under ledning av de
framstående arkitekterna Carl Hårleman,
C. F. Adelcrantz och Jean Eric Rehn. Tack
vare slottsbygget skapades och fostrades
en generation yrkesskickliga konstkunniga
svenska konstnärer och hantverkare, och nu
lades grunden till det uppsving inom
konstlivet, som kännetecknar 1700-talets senare
hälft.
Genom dessa för slottsbyggandet
inkallade franska hantverkarna introducerades
rokokon i Sverige. Men tack vare de
ledande svenska arkitekternas rent
konstnärliga insatser kan man icke tala om ett
stereotypt återgivande av franska förebilder.
Den svenska rokokon är visserligen i allt
väsentligt beroende av modelandet
Frankrike, men den har genom sin strama
hållning och måttfulla dekoration en fullt
nationell prägel, som lätt skiljer den från
förebilden.
I slottet kan man studera hur rokokons
förnämligaste rumsinteriörer tillkommo.
Man klädde väggarna helt med skulpterat
trä och taken voro vita gipstak med hålkäl
och rikt profilerade lister. Väggarnas fasta
indelning utgjordes av en bröstpanel i
fönsterbänkarnas höjd och därovan bredare och
smalare fält, inramade av rikt ornerade
pilastrar. En särskild utsmyckning fick
vanligen dörröverstycket, som försågs med
skulpterat ramverk och infällda målningar.
I dörröverstyckenas och pilastrarnas
skulptur möta vi den typiska
rokokoornamenti-ken, osymmetriska musslor, S-formade
band, mjukt skuggade blad och
blomstänglar m. m. Dessa helboaserade rum har
oftast varit målade, även om man ibland
använt ek eller andra ädla träslag som
material. Tyvärr ha slottets bevarade
rokokointeriörer antingen blivit ommålade eller
avslutade, varför de nu icke ge besked om
den tidens eleganta och diskreta färgskala.
Man kan dock utan svårighet studera, att
bleka och ljusa toner av grått, rosa och
grönt dominerat, mot vilka de krederade
och förgyllda ornamenten och listerna
avteckna sig. Målningen gjordes i de flesta
fall i olja och ströks tunt på det ogrundade
träet. Man kan på goda grunder förmoda,
att man föredragit torra och matta färger,
och ibland är målningen fördenskull gjord
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
