Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
innehåller basiska färgstoffer, såsom
bly-vitt, blymönja, zinkvitt och många
järnfärger. Målningens hållbarhet ökas nämligen
genom den förening, som bildas mellan
färgstoffet och oljan. Detta är särskilt
förhållandet vid blyfärgerna. I de
lösningsmedel, som användes i cellulosalackerna löser
sig många organiska färgstoffer, och dessa
måste man alltså undvika i sådana lacker.
Vattenäktheten spelar för en vattenfärg
samma roll som oljeäktheten för en oljefärg
och äktheten mot lösningsmedlen för en
cellulosalack. Om ett färgstoff löser sig i
vatten, är det odugligt till kalk- eller
lim-färgsmålning. Olägenheten är till och med
härvid större, eftersom luftfuktighet och
nederbörd när som helst kunna ställa till
spektakel i detta hänseende.
När det gäller kalkmålning måste man
av färgstofferna fordra, att de är kalkäkta,
varmed man menar, att de icke får kemiskt
påverkas av den använda kalken. Denna
är ju alkalisk och förorsakar en
sönderdel-ning av många färger. Så t. ex. förstöres
berlinerblått fullständigt, vilket även har till
följd, att kromgrönt icke kan användas i
kalk. Likaledes förändras kromgult till en
röd färg, nämligen kromrött. Ännu större
krav på alkaliäkthet måste man ställa på
färger, som är avsedda att användas i
cement, då denna har starkare alkalisk
reaktion och framför allt längre torktid än
kalken, varför färgen under en längre tid
ut-sättes för dess inverkan. Många färgstoffer
håller man med orätt för, att de icke äro
kalkäkta, därför att de blekas. Det är
emellertid ofta ljusäkthet, som saknas. Den av
kalken förorsakade förstörelsen sker mycket
fort, om en färg icke är färgäkta. Ljuset
är däremot orsaken till en blekning, som
först sker efter en längre tid. Skadan är
visserligen lika stor, men det är icke
bris
tande kalkäkthet, som gör, att vissa
fasad-färger med tiden blekas.
Färgstoffer är icke blandningsäkta, om
de i en och samma färg påverkar och
förstör varandra. För konstmåleriet finns en
serie oljefärger, normalfärger, som förutom
övriga krav på äkthet även fyller villkoret
på blandningsäkthet, men hantverksmålaren
måste i regel själv se till, att han icke
blandar färger, som menligt inverkar på
varandra.
Ibland ingår i en färg jämte färgstoffet
ett neutralt ämne, som icke äger vare sig
färg eller täckning. Härtill använder man
ofta tungspat. Detta är icke alltid en
förbilligande utdrygning av färgen, ehuru man
visserligen i en del fall kan betrakta det så.
Genom försök har påvisats, att sådana
tillsatser rent av kan öka färgens hållbarhet
och livslängd. En stor del färgstoffer med
mycket stor färgstyrka kommer faktiskt inte
till sin rätt utan en avsevärd utspädning
med ett dylikt fyllnadsmedel. Detta är
förhållandet bl. a. med kadmiumrött, kromgult
och kromgrönt. De organiska färgämnena
äro rent av i regel totalt oanvändbara såsom
målarfärgstoff er utan att vara på ett eller
annat sätt burna av ett substrat.
Bindemedlen i en målarfärg har flera
viktiga uppgifter. De skall — oftast i
förening med spädningsmedel — giva färgen en
konsistens, som gör den lättstruken eller
sprutbar, om så behövs. Sedan färgen
torkat, bildar bindmedlet, om man så får säga,
murbruket, under det att färgpigmentet är
byggnadsstenarna i den mur, som skall
skydda och konservera den målade ytan. Av
denna skyddsmur fordras icke blott hårdhet
utan även seghet och elasticitet, och för
dessa egenskaper får bindemedlet svara.
På samma sätt som för målarfärgerna
gäller det för fernissorna, att de får
tillredas olika alltefter de ändamål, de skola
an
4i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
