Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berlinerblått är näst efter ultramarin den
viktigaste av de blå färgerna, och det
fram-ställes också i synnerligen stor skala.
Liksom beträffande ultramarin är det endast
vid specialfabriker, som en lönande
tillverkning är möjlig, vilket beror på vissa
tekniska svårigheter, som måste övervinnas.
Berlinerblått tillverkas ur lösningar, som
för att ge ett gott resultat måste vara
mycket utspädda, varför man vid fabrikationen
måste ha tillgång till stora fällning-skar.
Vidare är färgstoffet mycket lätt och
avsätter sig långsamt efter utfällning och
tvättning, vilket gör, att fabriken måste förfoga
över flera serier kar, i vilka arbetet kan
försiggå omväxlande. Härtill kommer, att
filtrerjngen är mycket besvärlig och
tidskrävande, och allt detta samverkar till, att
endast en specialfabrik kan framställa
konkurrenskraftig berlinerblått i större
kvantiteter.
Det var en ren tillfällighet, som gjorde
att den tyske färgfabrikanten Diesbach
upptäckte färgen. Namnet berlinerblått
kommer av, att Diesbach var bosatt i Berlin. En
lärjunge till honom, fransmannen de
Pierre, anlade den första fabriken för
framställning av färgstoffet i Paris, varför färgen
även kallas pariserblått.
Berlinerblått är en halvt oorganisk, halvt
organisk förening, som bildas, då en lösning
av gult blodlutsalt försättes med en lösning
av järnklorid. Gult blodlutsalt, som bildas,
då kvävehaltiga ämnen såsom blod, horn,
eller läder glödgas tillsammans med
pottaska och järn, innehåller kalium, järn, kol
och kväve. Numera får man stora
mängder blodlutsalt som biprodukt vid
lysgasbe-redningen, och man har övergivit den gamla
framställningsmetoden, som givit
upphov-till namnet blodlutsalt.
Denna framställningsmetod av
berlinerblått är den enklaste och naturligaste.
Emel
lertid sker den fabriksmässiga
tillverkningen enligt en något avvikande princip. Detta
beror på, att salter av trevärt järn är
mindre lätt tillgängliga och mindre lätta att
arbeta med än salter av tvåvärt järn, särskilt
ferrosulfat, som främst tjänar till
råmaterial för framställningen av berlinerblått.
Då en lösning av detta salt blandas med en
lösning av gult blodlutsalt, uppkommer en
grönvit fällning av ferro-ferrocyanid, vilken
redan i luften oxideras till den blå
feri-fer-rocyaniden, berlinerblått. I det tekniska
förfarande användes en serie olika
oxidations-medel för att överföra ferro- till
ferriföre-ningen och kan därigenom uppnå delvis
olika resultat.
I handeln går det rena färgstoffet oftast
under namnet miloriblått, medan
berlinerblått betecknar en med tungspat utdrygad
kvalitet. En variant, stålblått, tillverkas
enligt avvikande och delvis av
fabrikanterna hemlighållna metoder. Detta färgstoff
är av ljusare nyans men är till sin kemiska
sammansättning lika med vanligt
berlinerblått.
Berlinerblått har en oerhörd
färgintensitet men är närmast att beteckna som
lasur-färg. Det användes för grafiska färger,
tapetfärger och mycket annat. Inom måleriet
har det sin största betydelse som
beståndsdel i kromgrönt och zinkgrönt.
Till kalkmålning är berlinerblått odugligt,
då det förstöres genom kalkens alkaliska
inverkan.
En annan avart är s. k. vattenlösligt
berlinerblått. Det förhåller sig nämligen så, att
berlinerblått, som ej löser sig i vatten,
däremot är lösligt i en vattenlösning av
oxalsyra, ur vilken det ånyo utfälles i olöslig
form vid tillsats av glaubersalt, Tvättas
detta salt ut ur den avfiltrerade fällningen,
blir denna åter löslig i vatten och utgör nu
vattenlösligt berlinerblått, som begagnas till
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
