Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en del ändamål. Tidigare användes det till
beredning av blått bläck. För
målningsän-damål är det emellertid icke lämpligt.
På grund av sin delvis organiska natur
är berlinerblått brännbart, och detta är
orsaken till, att målningen av färgstoffet
måste företagas med en viss försiktighet,
enär annars genom överhettning explosion
eller eldsvåda lätt kan uppstå. Vid
förbränningen lämnar berlinerblått till återstod
järnoxid, som stundom framställes och går
under namn av berlinerrött.
Koboltblått är ett mycket värdefullt
färg-stoff, som är äkta mot både upphettning,
belysning, alkalier och syror. Det
upptäcktes år 1795 och har använts länge inom
konstnärsmåleriet men är för dyrt för att
kunna påräkna någon vidare spridning
inom hantverksmåleriet. Det utgöres av
ko-boltaluminat och framställes genom stark
glödgning av en blandning av alun och
ko-boltoxidulsulfat. Härvid brukar man
valfritt tillsätta zinkvitt.
Av mindre intresse numera är de båda
kopparfärgerna bergblått, som är basiskt
koppärkarbonat, och bremerblått,
koppar-hydroxid. De är föga hållbara och
jämförelsevis dåligt täckande och ersättas numera
med antingen ultramarin eller syntetiska
organiska färgstoffer.
Det gröna färgstoff, som har den största
användningen inom hantverksmåleriet är
kromgrönt.. Det består helt enkelt av en
inom blandning av kromgult och
berlinerblått, i regel med tillsats av något blanc fixe
eller tungspat.
Blandningen av de ingående
beståndsdelarna kan försiggå på olika sätt, dels genom
en våt metod och dels en torr. Den förra
ger det bästa resultatet: en mera lysande
och klarare färg, som dessutom har mindre
benägenhet att åter dela på sig. Den våta
blandningen tillgår så, att genom fällning
framställt kromgult utan föregående
torkning tvättas noga och blandas med en pasta
av berlinerblått samt större eller mindre
kvantitet blanc fixe. Därefter tvättas den
gröna färgblandningen, pressfiltreras och
torkas samt males och siktas. Den torra
blandningen sker genom målning på
koller-gång av kromgult, blanc fixe och
berlinerblått.
Kromgrönt finns dels i flera kvaliteter
beroende på halten av blanc fixe, och dels
i en mängd olika nyanser, vilka skiljer sig
från varandra genom olika proportioner
mellan blykromat och berlinerblått.
Färgstoffet har en mycket god täckförmåga och
är lätt att arbeta med samt bildar många
vackra färgtoner. Det har en betydande
rostskyddande förmåga och är ganska
beständigt mot atmosfäriska inflytelser, eller
med andra ord tämligen ljus- och luftäkta.
På grund härav användes det mycket till
såväl utvändig som invändig målning.
Emellertid inträffar det icke sällan, att färgen så
småningom antingen mörknar eller blir
ljusare, beroende på att den gula och den blåa
beståndsdelen skiljer sig från varandra,
vilket mest riskeras hos kromgrönt, som
tillverkats enligt den torra metoden.
Kromgrönt är icke äkta mot syror eller
baser. Blykromatet löses i mineralsyror och
övergår till kromrött under inverkan av
alkalier, och berlinerblått förstöres även av
alkali. Till kalkfärg är det därför odugligt.
Även för svavelväte är färgen känslig på
grund av sin blyhalt.
Ett annat grönt färgstoff, som fått stor
användning inom hantverksmåleriet är
zinkgrönt, som tillverkas analogt med
kromgrönt genom blandning av zinkgult med
berlinerblått och ev. bariumsulfat antingen
på den våta eller den torra vägen. Detta
färgstoff har icke lika god täckförmåga som
kromgrönt och tillverkas därför oftare utan
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
