Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjuren var hos alla semitiska folk sinnebild af solguden.
När efter Salomos död största delen af hebreerna afföll från
Davids hus och erkände den af profeten Abia smorde
Jero-beam såsom konung, blef det dennes första regeringsåtgärd
att, till utplånande af det anseende templet i Jerusalem egde,
gifva Ökad glans åt offertj ensten å tvenne inom hans rikes
gränser belägna, af ålder ryktbara och helighållna platser: Dan
och Bethel. Jerusalems tempel var i folkets föreställning en
uppkomling i jemförelse med dessa begge heliga orter, af
hvilka Bethel egde minnen från den patriarkaliska tiden[1],
Dan var åter stolt af den prestslägt, som härstammade från
Moses och der förestått Jehovah-tjensten allt sedan stadens
grundläggning under domaretiden på ruinerna af det fordna
Lais[2]. På dessa tvenne orter uppställde Jerobeam gyllene
kalfvar[3] såsom bilder af Jehovah. Knappt beklädd med
konungamagten och egande sitt enda stöd i de tio stammarnes
tillgifvenhet, skulle Jerobeam aldrig vågat, detta steg, om
kalfbilden hade varit en nyhet inom Jehovah-tjensten. Åtgärden
måste då hafva stött på motstånd, åtminstone hos en
minoritet, och förorsakat en förderflig splittring inom det nya riket.
Men af något motstånd mot kalftjensten förekom icke ett spår
inom Israels rike, sålänge det egde bestånd[4]. Det var tvärtom
gammal-jehovismen just i denna form, som här förde en så
fruktansvärd och i det hela lycklig strid med baalismen. Deraf
— och endast deraf — kan förklaras, att profeterna Elia och
Elisa, dessa väldiga kämpar för Jehovah mot Baal, aldrig
uppträdde fiendtligt emot kalfbilderna; att Jehu, på Elisos
föranstaltande smord till konung och invigd att utrota Ahabs
Baalsdyrkande hus, under hela sin tjugoåttaåriga regering var
kalftjensten tillgifven, medan han i massa slagtade
Baalspre-stema, uppbrände bilderna of deras gud och skändade deras
tempel[5]; att den kalfdyrkande Joas, Jehus sonson, var Elisas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
