Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och yrkade, att friherre Liljencrantz’ förslag23) i dess ställe
måtte tagas i betraktande. Prosten Hägg svarade härtill, att
„det vore högst obetänksamt och otacksamt att förskjuta den
högst frikostiga gåfva, konungen i nåder erbjudit ständerna,
i fall de i hela dess vidd antoge utskottets plan.“ Men
Wijk-man genmälde med någon hetta „att han apsåge för sig
miss-firmligt och för sin riksdagsmannarätt kränkande, om man
med åberopande af konunganamn ville förhindra hans
delibera-tionsrätt.“ Han begärde således proposition på frågan,
hvilket-dera alternativ ståndet ville antaga, det Liljencrantz’sk a eller
utskottets. Men ett högljudt nej ropades från alla håll till
svar på denna hans anhållan; och efter en stunds förlopp
bifölls på erkebiskopens proposition utskottets förslag i hela
sin vidd. Dock skulle i protokollsutdraget till medständerna
anmärkas, det ståndet ansett en högre realisationspunkt än
den af utskottet faststälda, vara förmånligare för planens
genomförande. — Det återstod således ingenting annat för
Wijk-man än att begära, det hans ofvan anförda förslag, öfver
hvilket votering blifvit honom emot hans obestridliga rätt
genom öfverröstande förnekad, måtte i protokollet intagas och
dessutom få till hemliga utskottet åtfölja Liljencrantz’ska
memorialet. I denna begäran instämde prof. Winbom,
komminister NeustrÖm, prostarne Juringius, Ekmansson, Falk,
Lanae-rus, Spak, Kjellin, Geringius, Lundborg, Norén och Hvarfner —
det vill ungefär säga, alla de i det högv. ståndet, som djerfts
att ställa sig på venstra flygeln.
Regeringen hade sålunda ganska lätt vunnit sin önskan,
hvad angick de ofrälse stånden. Endast adeln återstod att
besegra.
Axel Adlersparre var den, som efter bekantgörandet af
konungens frikostiga eftergift genast föreslagit en
tacksägelseadress till majestätet, och med honom hade alla partier förenat
sig; men Zibet fäste uppmärksamheten på det gjorda vilkoret
**) Detta skilde sig egentligen blott deruti från utskottets, att det yrkade
ut-gifvandet af lånebanksobligationer med 3 proc. årlig ränta, i st. f. de af ntskottet
föreslagna bankokurantsedlarne. Beggedera slagen skulle inom tio år vara inlösta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
