Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att då högl. ridderskapet och adeln nu i flera timmar28)
af-handlat frågan, så ville han ändtligen proponera, om
hemliga utskottets betänkande i hela dess vidd bifölles. „Härpå
svarades med ett häftigt och långvarigt rop af ja och nej.“
Prof. Schulzenheim yrkade, fortfarande, att betänkandet måtte
granskas punkt för punkt, och tilläde Ufven, att innan
proposition deröfver gjordes, borde bankoutskottet höras.
Skölde-brand, som nu uppsteg för att tala, afbröts af ett starkt rop.
„Mine herrar,a fortfor han likväl, „ni vet intet, hvad jag
ämnar säga; det är min rätt att tala!“ Åter af bruten af oväsen,
ropade han: „det är min rätt att tala; jag afstår icke
der-ifrån!“ Landtmarskalken lyckades få ljud med klubban, och
han fick nu ostördt yttf*a sig.
„Förr än votering sker,“ talade han, „torde vara nödigt
att hr grefven och landtmarskalken noga bestämmer meningen
af nej och ja. Ett ämne af denna vigt bör icke blindvis
af-göras. Jag för min del begär att få veta, huruvida frågan
om bestämd bevillningstid anses såsom inbegripen i
voteringen, något som jag på det högsta bestrider. Den frågan ligger
på bordet och är ej upptagen till öfverläggning.“
Clas Cederström, Schulzenheim d. y. m. fl. förenade sig
med honom, „hvarjemte ropades mycket deremot.“ Hans
Hjerta anmärkte derpå, att landtmarskalken redan förut för-
produktplakatet, hampa och ljus; yrkade vidare, att „alla lösa judar såsom högst
skadlige för landet, i det de utföra myntet, inpraktisera kontraband, öfverskrida
sitt landamäre, som var Kungsholmen i Stockholm, öfversvämma landet, och hvars
afföda är otjenlig till landets upparbetande och bruk, utan endast supare, åter ur
riket borde förpassasanmärkte derpå, att utskottet glömt att påminna om bruket
af guld. „Det bäres af mycket folk, som ej borde få nyttja det. Hvarhelst jag
ser mig omkring i de lägre stånden, möter jag öfverallt guld om halsen, guld om
lifvet och guld på fingrarne, som allt judarne hafva skaffat. Det är essentielt, att
guld förbjudes.“ Sedan han derpå framdragit några brister i utskottets förslag,
förklarade han, att dem oaktadt nödgades han dock bifalla det, „emedan de trenne
resp. stånden så skyndesamt bifallit detsamma, utan att dervid yttra sig något
deröfver, hvad verkan de föreslagna kurantsedlarne i en framtid kunna medföra...
Och slutar härmed min riksdag. Dixi et salvavi animam meam.“ ~
*•) Detta plenum böljades kl. 9 f. m. och slöts kl. Vz 9 e. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
