Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betaga oss den heligaste af våra rättigheter/4 intertonerar
ba-roti Kurek; „jag protesterar deremot på det kraftigaste 1“
Silf-versköld, Göran Gripenwaldt, Axel och Georg Adlersparre,
Sköldebrand och Johan Carl Adelsvärd81) afsäga sig derpå
sin riksdagsmannarätt under denna riksdag; Schulzenheim d. y.,
Hans Hjerta, Pehr Tham, Netherwood88), Clas Cederström och
Johan Fredrik Adélheim förklara, det de från detta Ögonblick
upphöra att vara ledamöter af ridderskapet och adeln. „Denna
dagen,44 utropar Pehr Schönström, „denna dagen hade bordt.
vara en glädjedag för vår nådige konung att emottaga vår
tacksamhet; i det stället blir det en bedröfvelsedag.44 Orön
blef allt allmännare, sinnena allt mera upphetsade.
Deputation en hade emellertid smugit sig mot dörren längs
efter väggen i stället för att som vanligt gå stora gången.
Detta observerade Schulzenheim. Utan att försumma ett
Ögonblick, skyndade han éfter och fattande uti Oxenstjema med
en hand, väl tung för en hofmans axel, frågade han honom
häftigt, hvart han ämnade sig. Lätt kunde detta ha blifvit
signalen till ett allmänt handgemäng. Men Sköldebrand, som
af Schulzenheims hetta fruktat något dylikt, hade skyndat
efter honom och stod nu vid hans sida nära stora dörren,
då han plötsligen märkte, att de voro omringade af beväpnade
utan att sjelfve vara det. Tillbakahållande Schulzenheim, som
ville hindra deputationen att tränga sig fram, utbrast han
emellertid: „låt de uslingarne gå!44 — och då dörren nu
öppnades, sågs förstugan fyld af soldater och officerare, alla
stående med dragna sablar och som det sades, under natten med
31) Han hade redan instämt med dem, som akagt sig adelskapet, då hans
gamle fader framstörtade, grep honom i armen bch ropade: „Jan Carl, du afsäger
dig då också Adelsnäs!" — Detta var fideikommiss och kunde ej ärfvas af ofrälse. —
Bevekt af fadrens böner tillät likväl konungen, att den här ofvan nämnda tydnin-
gen i protokollet finge gifvas åt hans ord.
8#) I sin af konungen infordrade förklaring öfver rätta meningen af afsägel-
sen, gaf han dock „af aktning för personer, dem han vore skyldig allt,M en sådan
tydning åt sitt yttrande, att det blott varit sin riksdagsmannarätt, han för den
riksdagen afsagt sig. Konungen dömde honom likväl sin riksdagsmannarätt för
alltid förlustig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
