Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n., forts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronoskjuts inhemtade på bondvagnar38). —Regeringen tycktes
således ha ämnat våga det yttersta för att drifva sin vilja
igenom, äfVen om den derigenom måst med blod Öfverstryka
den i den i dess ordbok så klingande frasen, „rikets ständer. “
Ty att dessa ord efter en sådan tilldragelse annat än på hån
kunnat nyttjas, är Väl svårt att antaga. — Schulzenheim hade
emellertid nu återvändt in uti salen och uppmanade der
rid-derskapet och adeln „att alldeles lemna riddarhuset, sedan en
deputation på sådant sätt afgått.“ Man tycktes kanske nog
allmänt vara böjd för att efterkomma denna maning, och
landtmarskalken skyndade sig äfven, att tillfölje af den
^förväntade oro,“ som rådde bland ridderskapet och adeln,
af-sluta denna dags så sorgligt ryktbara plenum.
Innan hemliga utskottet på eftermiddagen skulle
sammanträda begåfvo sig emellertid grefvarne Hamilton, Schwerin och.
I. H. Gyllenborg, ryttmästar Klingspor, professor
Schulzenheim, Stedt, bergsrådet Stockenström, generalmajor Lagerhjelm
och hofrättsrådet Odencrantz upp till konungen och bådo
grefve Brahe anmäla dem till audiens. I förtroende nämde
Hamilton för honom, att de begärde den, för att undvika en
scene i utskottet. Men Brahe omtalar äfven detta för
konungen, som af underrättelserna om förmiddagens uppträden på
riddarhuset redan förut befann sig i en mycket uppretad
sinnesstämning. Helt kort nekade han dem också den begärda
audiensen och sade, att scenen lika gerna kunde försiggå i
utskottet som annorstädes. Med detta svar fingo de återvända.
Men i utskottet förnyade Hamilton deras begäran och
efter någon ordvexling beviljade konungen dem audiensen till
*•) Biogr. lex. 14, p. 330. — Sköldebrands beteende härvidlag inberättades
för konungen, som då efterskickade S. och berömde honom, för att han hindrat
blodsutgjutelse. „Jag såg, att ingenting annat var att göra,“ svarade S. helt
uppriktigt; försökte derpå varna sin konung för dylika försök. „Det stiger," slutade
han, „å ömse sidor, misstroendet hos E. Maj:t, missnöjet hos folket (lyftande
händerna allt högre och högre, slutligen hastigt fållande dem) tills Gud vet hvart
det bär!" Nu af bröt kungen honom med tal om hans litterära sysselsättningar
o. d. Då sedan Sköldebrand efter revolutionen utförde honom till Tyskland,
yttrade han en gång: „Jag är ej ond på Sköldebrand. Han var ärlig han!" — derpå
upprepande hvad S. vid ofvannämde tillfälle sagt. Se anf. ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
