Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Die Israeliten zu Mekka von Davids Zeit bis in’s fünfte Jahrhundert unserer Zeitrechnung. Ein Beitrag zur alttestamentlichea Kritik und zur Erforschung des Ursprungs des Islams. Von D:r R. Doxy af V. R.(Victor Rydberg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast kunnat sanktionera den tjurtjenst, som då bestod derstädes. Vid
denna bild fungerade således såsom prest sonen af Moses* äldsta son och
alla dennes efterkommande. Är det sannolikt, att han affallit från sin
farfaders lära? Måste man icke fastmer antaga, att äfven Moses Rjelf varit
tjurtjensten tillgifven, och att denna kult, som städse var herrskande i
det nordligare riket Israel, äfven under de konungar, som genom
profeternas inflytande kommit på tronen, har bestått under långa tider utan
att synas anstötlig? Dessutom säges flerestädes om den gyllene tjuren:
„Detta är din gud, Israel, som dig utur Egypten utfört bafver“[1], bvaraf
man torde få sluta att den jehovistiska tjurkulten var bruklig redan i
öknen.“
„Den exklusiva riktning, som så kraftigt utvecklade sig efter exilen,
sedan den osynlige Jebovahs dyrkan segrat, får man icke söka i den
israelitiska historiens gamla period. Då icke blott bestodo de olikartade
religionerna bredvid hvarandra, utan de blandades med hvarandra, och
alla gudar erkändes, om än på olika orter olika kulter hade företrädet.
Med nedsättningen i Kanaan tilltog Jehovahtjensten, men uteslöt icke
Baalsdyrkan, och ett bud, sådant som det första i dekalogen,
öfverens-stämde på intet vis med den dåvarande tidsandan. För att anföra ett enda
exempel bland många, ser man detta ganska tydligt på de personnamn,
som de sednare judarae förgäfves söjtte utrota. Vi finna i en och samma
familj namn lånade både frän Jehovah och Baal. En af Sanls söner heter
Jonathan, d. ä.: »Jehovah har gifviten annan heter Etbaal, d. ä.:
„£aah man.“ En son af samme Jonathan, hvars namn var jehovistiskt,
hétte Meri-Baal. Davids söners namn äro sammanstälda med Jehovah,
men ett af dem är Baaljada (Baal vet)“[2].
Vi åtnöja oss med dessa utdrag ur inledningen till prof. Dozys verk,
som i likhet med åtskilliga andra nyare arbeten,, i hvilka olika länders
lärde nedlagt frukten af sina undersökningar, visar, huruledes en
sanningssökande kritik, som, oberoende af dogmatiska fördomar, behandlar de
bibliska skrifterna efter samma metod som de s. k. profana, på olika orter
samtidigt kommit till enahanda resultater. Men denna samstämmighet i
resultater är ett ingalunda behöfligt vittnesbörd för riktigheten af åsigter
hvilande på oomkullstötliga fakta, som framdeles endast behöfva på
öfver-skådligt och logiskt sätt ordnas och grupperas för att öfverväldigä äfven
en motsträfvig Öfvertygelse. Den som vill förskaffa sig ett begrepp om
beskaffenheten af de argumenter, hvaröfver den ortodoxa sidan i försvaret
for sin ärfda uppfattning mot kritiken förfogar, hänvisa vi till en uppsats
i Svensk Kyrkotidning af prof. Melin.
V. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
