Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredsställelse, sedan han betraktat oss med en hastig forskande
blick, och han helsade oss välkomne.
„J ären desamme, som -jag väntat, och som det kostat
mig stor möda att hitkalla,“ yttrade han; „J ären andar af
det nittonde århundradet, frambesvurne att visa eder för en
man af det femtonde. J ären hitkallade från väntsalen, der
de ofödda själarne bida sitt inträde i det jordiska. Men
bilderna af det århundrade, hvilket J en gång skolen tillhöra,
dväljas i djupet af edert medvetande. J skolen visa mig
dessa bilder. Det* är fördenskull jag hitkallat eder, ty jag
vill kasta en blick in i framtiden.“
Jag fattades af en besynnerlig, nästan hemsk känsla.
Jag erinrade mig nu, att jag och min följeslagare med
till-hjelp af ett medel, som sätter inbillningskraftens hela
reproduktionsförmåga i rörelse, hade försatt oss ur det
verkligen innevarande nittonde århundradet tillbaka i det försvunna
femtonde, för att se det lefva för våra blickar ej uti spridda
drag, såsom annars en förfluten tid lefver uti böckerna, utan
i fullheten af sin egen gestaltrikedom. Hvem hade nu rätt,
magiern eller jag? Hvilken var den endast skenbart lefvande,
jag eller han? På hvilken siffra pekade i sjelfva verket
seklernas ur i detta Ögonblick? Hvem var besvärj aren och hvem
den frambesvurne? Låt vara, att tiden i och för sig endast
är en åskådningsform utan sjelfständig verklighet; så länge
jag lefver i tiden, håller jag dock på ett ordnadt förlopp af
densamma och vill icke, att dess gyllene tråd hopsnos i en
förvirrad knut. Jag ville icke, att anden, som jag frammanat,
skulle blifva min beherrskare och nedsätta mig till en sin
egen fantasibild. Jag bemannade mig och utbrast:
„Vi hafva genomvandrat många städer för att finna dig,
store magus. Yi stå nu ändtligen i ditt eget sanktuarium.
Yi se dessa dystra götiska hvalf öfver våra hufvuden; vi se
din egen vördnadsvärda gestalt framför oss; vi se dessa
fo-lianter och besynnerliga instrumenter, som omgifva" dig; vi
blicka ut genpm dessa fönster’ och skåda å ena sidan torn
och takåsar, å andra åkrar och ängar och lifcgnes hyddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
