Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
texten icke i sin ursprungliga renhet framkommit till oss. Ifill, i sin
berömda upplaga af nya Testamentet, har framdragit icke mindre än
30,000 olika läsarter. De äro icke alla af sä stor vigt och flera äro
endast skriflel, men andra äro mera betydande och kunna förändra
meningen. Det är säkert, att det funnits evangelier skrifna pä den
munart som talades i Palestina och att åtminstone ett af dessa evangelier
tillskrifvits Matheus. Hen man vet icke hviiken som var rätta texten
ej eller af hvem eller huru det i början blifvit öfversatt. De hvilka,
såsom S:t Epiphanus och S:t Hieronymus, sett Ebioniternas och
Nasare-nernas evangelier, försäkra att det fanns en stor likhet emellan dessa
evangelier och den allmänt brukliga texten hos Matheus. Vid jemförelse
emellan Marci och Mathei evangelier, finner man långa stycken som likna
hvarandra såsom öfversattningar af ett och samma original. Matheus är
utförligare, men ganska kompetente kritici förklara denna olikhet genom
tillägg af grekiskt- ursprung och sluta deraf att texten hos Marcus är en
trognare öfversättning än Matheus.
Lucas evangelium är en kompilation af olika evangelier. Författaren
har säkert haft att tillgå de texter, fivaraf författarne till de begge förstr
nämnde evangelierna betjenat sig, men olikheter i väsentliga punkter be»
visa att han haft till sitt förfogande dokumenter främmande för den
ursprungliga texten. Slutligen är det fjerde evangeliet så ofta och så
fullständigt stridande emot de andra, att det icke är möjligt annat än att
till-skrifva det ett olika ursprung. Också påstå ett stort iantal kritici, så
väl äldre som nyare, att det är hvarken af apostelen Johannes, eller
någon annan Jude som hemtat ur judiska källor, utan snarare af en
Samaritan, eller tillochmed af Cerinthus, såsom det troddes i forntiden,
tvifvelsutan med orätt; men det är icke destomindre besynnerligt att
man sålunda kunnat tillskrifva det tvenne erkända motståndare.
Ingenting bevisar, bättre ovissheten hvari man alltid sväfvat om hvem
författaren varit till detta evangelium, och förklarar bättre hvarför denna fråga,
tusen gånger omtvistad i forntiden och i vår tid med iiver åter upptagen,
icke är mera klar än den var för 1500 år sedan.
Det är på Johannis evangelium som Manicheerna påstodo sig stödja
sina läror och uti de första verserna af detsamma som Valentinianerna
trodde sig finna sinaEoner. Montanisterna, hvilkas sekt uppBtod i
Phry-gien, talade derom sväfvande omkring år 157. Theodosius, biskop i
Antiochia, citerar det för första gången år 170. Märkligast är att det
196 var obekant i Ephesus, hvarest man påstår aposteln hafva skrifvit
detsamma. S:t Polycarpus, biskop i denna stad, kallar Johannes lärare, biskop
och martyr, men tillägger icke att han var evangelist, en titel som hade
högre anseende än alla de andra och som han säkerligen icke skulle
hafVa glömt. S:t Ireneus, född i Phrygien, men i ungdomen förd tall
Gallien, gaf kredit åt 4:de evangeliet, i det han begagnade sig deraf
som vapen emot de sekterister som stödde sig derpå för att utbreda
Ce-rinthi villfarelser. Man fann således i samma evangelium Cerinthi
villfarelser och deras vederläggning.
Marcus och Lucas hafva icke känt Jesus, och hvarken sett eller
hört honom, bvarföre man kan begripa att det ej finnes en fallständig
öfverensstämmelse i deras berättelser. Men Matheus och Johannes äro
begge apostlar, de hafva icke lemnat Jesus, de hafva sett allt hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
