Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rol, de spela. För denna upptäckt fordrades neml. först att
samla och sinsemellan jemföra flerfaldiga tungomål, ett arbete^
för hvilket äfven den vetgiriga forntiden ej visat någon håg.
För Grekerna voro alla, som nyttjade annat språk än det
Helleniska, Barbarer, d. ä. sloddrare, folk som ej kunde tala
rent; deras rotvätska vore endast en misslyckad ansats till
språkbildning, för hvilken derföre en tänkande menniska ej
gerna kunde intressera sig. Romarne öfvertogo både namnet
och åsigten; och så skedde, att dessa båda högtbildade folk,
hvilka under sin historia voro i beröring med en sådan mängd
olika folkstammar, lemnat oss om dessa en mångfald af vigtiga,
ofta snillrikt tecknade sedemålningar, detaljerade skildringar
af deras statsskick och, lefnadssätt, boningar, klädedrägt. och
utrustning m. m., men deremot knappt en enda notis, som
kunde gifva oss begrepp om deras språk.
Genom sin lära om alla menniskors inbördes
broderskap bröt Chnstendomen de exclusiva kulturfolkens förnäma
likgiltighet äfven i detta afseendé; för dess sträfvande mot
sin uppgift, att enande i sig upptaga alla tungomål och
stammar, föllo de skrankor, som språken ställt mellan
brödra-skarorna. För att kunna „gå ut och lära allt folk“ var det
nödvändigt att sätta sig i det inre samband med folket, som
språket utgör; och ännu i dag äro de kristna missionärerna
linguistikens ifrigaste skaffare, bibelöfversättningar dess rikaste
material.
När derföre efter den långa raedeltids-sömnen det
vetenskapliga lifvet åter vaknade, fann språkintresset framför sig
en stoffmassa, som aldrig förelegat antikens lärde. Det
förstår sig, att detta flertal af språk, som voro tillgängligå för
de f örsta linguistiska funderingarne — och dessa begynna
tem-ligen tidigt inom renaissance-perioden— visserligen ej var så
enormt; men forskaren på detta område kände dock alltid
de „heliga“ språken: latin, grekiska och hebreiska, hvartill
snart äfven kommo syriska och chaldeiska, samt ett par eller
tre af de „profana.“ Detta var ej så obetydligt, när man
jemför det med det ena eller på sin höjd de tvenne af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
