Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bära, voro snart sagdt otaliga, att man pä detta område
saknade handledning af sin läromästare uti allt annat,
klassi-citeten, och att språkforskaren, sålunda lemnad åt sig sjelf,
vid sina försök att härleda étfc språk ur ett annat, ännu helt
naturligt ej förstod sig på att observera annat än yttre
analogi, likhet i ljud och ord, utan att fästa sig vid
öfverens-stämmelse eller olikhet i språkens inre byggnad. Man skall
då ej längre förundra sig öfver de etymologiska kuriosa, som
utmärka det 16:de och 17:de århundradet*) och vidhvilkas
*) Ett par exempel af dylika — och dertill arbeten af på sin tid irida
berömda philologer — kunna vi ej neka oss nöjet att anföra. GiambuUari: „Origine
della lingua fiorentina*4 (Fiorenza, 1549) härleder italienskan ur arameiskan.
Hans historiska bevisföring för saken är följande: hans utgångspunkt är
naturligtvis syndafloden — man nöjde sig ej p& de tiderna med mindre pä djupet
gående historiska forskningar, hans första uppträdande personlighet: Noah.
Sedan jorden blifvit torr kom Noah, såsom vi veta, till de Armeniska bergen;
men — då Italiens äldsta namn är Oenotria (olvoc) d. ä. Vinlandet, och då Noah,
såsom hvar man känner, var den som först »planterade vin på marken,M så är
sol-klart, att han från Armeniska bergen måste hafva kompit till Italien. I sjelfva
verket upptäcka vi honom också der vid närmare skärskådande: han är nemligen
Italiens gamle kung Janu», bosatt på berget Janiculuå; han af bildas med två
hufvuden, emedan han tillhör tvenne verldsåldrar, tiden före och efter syndanöden.
Under hans och hans efterträdare Saturni regering räcker den gyllene åldren.
Det språk, som Noah talade och sålunda införde i sitt rike, var det Arameiska.
I detta, det arameiskt-italienska språket, hafva vi sålunda jordens primitiva
tungomål; ty den babyloniska förbistringen inträffade ej förr än 340 år sednare o. s. v.
Perion: „Dialogorum de linguse Gallicse origine ejusque cum Grseca
cogna-tione libri IV“ (Pari si is 1541) kan under sitt arbete att härleda franskan ur
grekiskan gifva oss prof af på den tiden godkänd etymologi. Så (p. 61): jour ego a
Grseco fyfyov, quod mane et diluculum significat, ortum esse arbitror, i ad initium
verbi adjectione et Opov detractione. (P. 65.) irépwmv, mittere, nos envoyer, n
dempto, dicimus. (P. 87.) Domum maison appelamus, vel a mansione, quod in ea
maneamns, vel a grseco olxoc, quod in accusandi casu otxov facit. Nam si per
pifo-thesin m prsepones et c leniter ut s pronunciés, tnoigon habebis, quemadmodum
nonnulli per o non per a, quasi originem grsecam retinentes, proferunt. Pag. 144
härledes beaucoup af itoXXdxtc eller af izoXkay&z: noXXoö valde, dicitur et -oXXocxtc
ssepe; si tt in b mutetur el e inter b et o locetur erit beo, sublatisque XXa litteris*
ic in oup mutetur, beaucoup erit; o. s. v. Lika ledigt deriveras den franska
arf;i-kpln ur den grekiska: In virilium quidem nominum recto 6 illi dicunt, nos le his
temporibu8 <fe locis dicimus; multis autem locis lo dicunt, ut lo dUMe, lo chien,
diabolus, canis, adjecta grseco articulo l littera vocalitatis causa pro aspiration e.
In patrio autem casu evidentior est imitatio. Ut enim illi to*» dicunt, sic nos du
dicimus, t scilicet in d mediam mutatione. Idque hinc etiam facile intelligi potest,
quod rustici, qui naturalem pronunciationem retinent, dou pain et dou vin dicunt.
Dandi casus duplex est, ut probe scitis, a et au, quorum utrunque a Grsecis t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
