Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men, som hemfaller åt de periodiska förstörelserna, tillintet*
göres tvärtom så fullkomligt att uttryckligen, intet solgrand,
ingen atom blifver öfrig, följaktligen ej heller något materielt
groddämne eller frö, ur hvilket de förnyade verldarne skulle
fromvexa.“
„I hvilket förhållande verka nu förtjenst och skuld, och
hviiken andel har hvardera af dessa driffjedrar i
verldsbygg-nadens förstöring eller grundläggning? Är verldames
undergång en följd af synden och å andra sidan deras förnyelse
en frukt af dygden, eller förhåller det sig tvärtom, eller verka
båda orsakerna gemensamt i samma grad både förstörande
och pånyttfödande? Vanligen och detta passar bättre in på
våra föreställningar, tillskrifves åt synden den upplösande,
åt dygden den föryngrande och skapande kraften. De
lef-vande varelsernas hopade isyndaskuld —r heter det ofta — är
den sanna orsaken till verldsförstörelsen, allas förenade
dygde-förtjenst åter grunden till verldens återställande. Emellertid
finner den motsatta åsigten icke blott lika mycket stöd i källorna,
utan är i sjeifva verket mera buddhaistisk. Ty om
tillvarelsen sjelf framstår såsom det förnämsta onda, så kan ju
uppkomsten af den verkliga, synbara, sinliga naturen egentligen
blott ha åstadkommits a f syndfullheten. Enligt denna
uppfattning skulle den historiska utvecklingsgången för hvarje
verldsrevolution vara ungefär följande. När förtjensten hos
de otaliga själar, hvilka under de tomma Kalpas (d. v. s.
tiderna mellan verldames förstöring och deras uppkomst)
bebott himlaregionerna, blifvit uttömd, så måste, då de icke äro
fullkomligt befriade från synd, deras renings- och
befrielseprocess på nytt begynna. Deras eget syndfulla begär
fram-drifver sinlighetens och begärelsernas yttre verld; de sjunka
gradvis mer och mer ned i densamma och äro under
verlds-grundliiggningens hela period i fortfarande och vexande
försämring och förfall. För att förlossa dem ur materiens band,
ur födeldens och dödens kretslopp, nedstiga ofta Buddhas på
jorden, lagen befästas åter, synden aftager, dygden ökas.
Slutligen blir förtjensten åter öfvervägande, naturens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
