Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het vållar verlden bekymmer, i det rättfärdigheten trampas
under föttema och de onda upphöjas; J hafven gjort en gud
af silfver och guld och enda skiljnaden mellan Eder och andra
afgudadyrkare är, att de hafva blott en afgud, men J hafven
hindrade! O, Constantin, hur mycket ondt har vållats, icke
af din omvändelse* men af den medgift, hvarmed den första
på/ven af dig utstyrdes !“ Och det förfcjenar särskildt anmärkas,
att Dante här angrep en fundamentalsats, om hvilken man
ännu strider i det nittonde århundradets sednare hälft. Vi
finna redan här uttalad protesten mot påfvens verldsliga magt
och mot „ Sankt Peters arfvedel,“ men mången har för blotta
tviflet på den historiska riktigheten af den donation utaf Rom
med tillhörande territorium, hvilken af Constantin den Store
påstås varit gjord till påfven Sylvester den Helige, blifvit
sedan den tiden lefvande bränd; Dante sjöng fritt, ty han
hade hela sitt århundrade bakom sig som en lifvakt, beredd
till hvad som helst*).
Vi hafva i en föregående artikel i denna tidskrift
(„Kyr-kan-Teaternu) anfört några prof på den fria kätterska eller
rentaf hädiska tonen i vissa tnedeltidsmysterier. Det var också
skäligen mycken frihet, för att icke säga: ren lössläppthet, i
sådana 1300-talets dikter, som t. ex. den s. k. „Roman de
Fauvel“ (från 1310). Åtskilliga af de mest frivola och
van-vördiga presthistorierna i Boccaccios „Decameron“ äro hemtade
just ur denna källa, det 13:de och 14:de århundradets
folkdikter. Hjelten i nyssnämnda „roman“ Fauvel är ett
monster, hälften menniska, hälften — häst. Han utgör en
personifikation af de fem hufvudlasterna: Girighet, Smicker, Feghet,
Afund, Vankelmod och Låghet. Inför detta vidunder buga
*) Med afseende å detta af Dante antydda fundament för påfvedömets
verldsliga magt, samt i och med detsamma äfven för det protestantiska presterskapets
fortsatta anspråk på att åtnjuta ett privilegium som politiskt stånd, må anföras
den anekdot, hurusom påfven Julius den 2:dre en gång frågade det venetianska
sändebudet Donato hvar det stod skrifvet, att Venedig egde herradömet öfver
Adriatiska Hafvet, hvarpå gesandten med en ödmjuk bugning svarade: »på
baksidan af Constantin den Stores original-gåfvobref af Patrimonium Petri åt den
Helige Fadern Sylvester och hans efterföljare."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
