Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satan. Sedan ynglingen, enligt trollkarlens föreskrift, nattetid
begifvit sig till en hednings grafvård och der framtagit
bref-vet, blef han hastigt förd till en ort, der Satan, omgifven af
sina englar, satt på en tron. Ynglingen afsade sig skriftligen
dopet och svor sin nye herre tro och lydnad. Men efter en
tids förlopp ångrade sig den förvillade och bekände för den
helige Basilius hvad han gjort. Biskopen bad för honom i
40 dagar; när derefter dagen var inne, då Satan, på grund
af den gjorda öfverenskommelsen, skulle hemta sitt byté, hade
biskopen ställt ynglingen i midten af sin bedjande församling.
Satan infann sig; det blef en strid emellan honom och
biskopen — en strid som fördes, under det folkét med händerna
sträckta mot höjden anropade Gud om bistånd, och som
slutade dermed, att förskrifningen föll ur djefvulens klor och
sönderrefs af biskopen. Dqn ofvan nämnda Theofilus hade
likaledes lemnat Satan en förskrifning på sin själ, hvilket
aktstycke den heliga jungfrun dock på hans ifriga böner
åter-stälde till honom, hvarefter han, varnad af hvad som skett,
förde ett heligt lif och blef én sankt Theofilus, innan han
lade sina ögon tillsamman. Dessa första sagor om skriftliga
förbund mellan djefvulen och menniskor sluta, som män ser,
med syndarens räddning; icke så de sednare. Erinra vi oss
nu, att det var en af kyrkan predikad trossats, att alla
magiska och underbara gerningar, som icke förrättas af prqst och
i Jesu namn, få sin verkningskraft genom djefvulen; att denne
förlänar sina anhängare magt öfver naturen och att demonerna
såsom „incubi“ och „suecubi“ s£ka och finna köttsligt umgänge
med menniskorna4), så upptäcka vi redan i de första kristna
4) Denna åsigt uttalas redan uti Henochs bok och hos rabbinerna. I likhet
med dem tydde äfven kyrkofäderna de i Genesis omtalade „Guds sönerw, som
funno behag i „menniskors döttrar“, såsom fallna englar. Så Cyrillus, Athenagoras,
Irenaeus, Lactantius, Tertullianus m. fl. Ett yttrande af Augustinus i samma
riktning hafva vi nyss ofvariför anfört. Den grekiska mythologien med dess
kärlekshandel mellan gudar och menniskor måste lemna ett stöd åt denna vantro. —
Luther, som ej kunde frigöra sig från sin tids vidskepelse, förkunnar flerestädes i
sina „Tischreden“, att djeflarne kunna afla barn med menniskor. „Es ist
wahr-lich ein gräulich, schrecklich Exempel“, säger han på ett ställe, „dass der Teufel
kann die Leute plagen, dass er auch Kinder zeuget“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
