Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos folket, medan Havamal endast genom skriftställarens hand
har räddats ur tidens flod!
Till skrocket har man ätt räkna den magiska
sjukdoms-och dödsprognosen. Förebuden för benrangelsmannen med
lian och timglaset voro mångahanda. Man hörde dem i
korpens och kråkans kraxande, i hundens tjut, i syrsans pip, i
de taktmässiga knäppar, som den i väggen dolde trämasken
förorsakar. Om den i sockenbud ridande prestens häst vid
ankomsten till en gård sänkte hufvudet, om en råtta
öfver-raskades gnagande på ett klädplagg, om ett ljus plötsligt
slocknade, en bild nedföll, ett glas eller en spegel sprang sönder,
var detta tecknet till ett i huset snart timande dödsfall.
Insjuknade någon och man ville veta hans öde, lades ett bröd,
hvaraf han ätit, i en mörk vrå och iakttogs dess
färgförändring, eller bjöds en hund ett stycke fett, hvarmed den
sjukes fotsulor ingnidits, eller lyfte mari upp en sten för att
se, om något lefvande var derunder. Mörknade brödet eller
vägrade hunden emottaga det som räckts honom eller fanns
intet lefvande kryp under stenen, ansågs den sjuke förlorad,
och man hade intet att hoppas af den kloka gubbens eller
gummans ärfda läkekonst. Städse åtföljd af „läsning“ eller
besvärjelser ingick i denna konst användningen dels af Örter,
hvilkas verkan man kände af en mer eller mindre säker
erfarenhet; dels,, såsom det vill synas, äfven af magnetiska
krafter, hvilka man brukade, utan att vidare tänka öfver dem.
Folkets från slägte till slägte ärfda läkekonst är ett ämne,
som endast en klarblickande och fördomsfri vetenskapsman af
det medicinska facket kan behandla, men som hitintills
lem-nats utan den utredning det otvifvelaktigt kräfver åtminstone
ur historisk synpunkt. Mot medeltidens slut fanns bland
id-kame af Galeni konst en snillrik man, som, förtviflaride om
att i de medicinska skolasternas folianter komma sanningen
på spåren, lemnade studiesalen och begaf sig ut i vida
verlden för att, såsom han sjelf sade, läsa i naturens bok och
lära något af den läke-instinkt, hvilken Gud, enligt hans åsigt,
nedlagt hos menniskan, såsom hos djuren, men som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
