Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiders heroer, en Harwpden, Lafay Washington eller
-haldi, som vi vända våra blickar, då vi söka idealer af
frihets-kärlek och af sjelfiippoffring för fosterlandet. Det är ock i
Hellas som den första moral, i stånd att tillfredsställa den
tänkande och bildade menniskan, har sitt upphof. Sokrates
är den förste sedlige rationalisten, den förste som söker förena
dygd med vetande, som inser att samvetet, den sedliga
känslan, liksom öfriga menskliga känslor och instinkter, möjlig
att utvecklas i hviiken rigtning som helst, först genom
förnuftets fackla ledes ur villospåren inpå rätta vägen och erhåller
ett verkligt etiskt innéhåll.
Då under denna Grekernas korta ynglingaålder den
bildande konsten såväl som poesien, filosofien likasom
historie-skrifhingen Mländat så storartade och sköna, af senare tider
i många fall oöfverträffade, mästerstycken, är det således icke
underligt att den sista delen af Hellenismens historia, den som
egentligen’ först tager sin början efter slaget vid Chaeronea,
efter den grekiska frihetens fall och Macedoniens öfvervälde,
mindre än den verkligen förtjenar ådragit sig uppmärksamhet.
Ehuru i sig sjelf ett tidehvarf af största vigt,~ både genom
dess civiliserande kraft i allmänhet, som särskildt genom dess
betydelse för de exakta och naturhistoriska vetenskaperna,
träder det dock i skuggan, jemfördt med den föregående
guld-åldren. Ungdomens och poesiens tid är icke mera och den
helleniska stammen, som under högsommaren af sin tillvaro
utvecklat så sköna blommor, har nu inträdt i sin lefnads höst.
Men äfven denna lemnar rik skörd, förnämligast på de
empiriska vetenskapernas fält. Af det som nu inhöstas skola frön,
räddade undan den religiösa fanatismens allt förtärande eld,
framdeles uppspira i en jordmån, mottagligare än den, som
de gamla döende folken kunde bereda. Hade det lyckats för
hierarkien, så som hon i sitt bittra bildningshat Önskade, att
utrota alla vetenskapliga qvarlefvor från äldre tider, skulle
sannolikt betydligt längre tidrymd åtgått, innan menskligheten
förmått svinga sig till lika hög ståndpunkt som den
närvarande. Man får icke förglömma att de första grunderna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
