Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmälningar af nya skrifter.
linnen nr Sveriges nytre historia, samlade af 11. v. SchinM, författade och
utgifne af Carl Rogberg. Nionde delen. Carl Johan och hans tid
(1814—1817). Stockholm, Samson & Wallin, 1864.
Ehuru ej i tillfälle att nu lemna någon utförligare granskning af
detta arbete anse vi dock såsom vår skyldighet att här redogöra
för dess hufvudinnehåll, särdeles som det utgör ett bland de vigtigaste
alster inom årets litteratur. Den nye författare, som åtagit sig
utgif-vandet af fortsättningen utaf de Schinkelska minnena, har icke sparat
någon moda, för att på ett tillfredsställande sätt lösa sin uppgift, hvilket
också i flera fall lyckats honom bättre än hans föregångare. Arbetet
vittnar om djnpa och omfattande studier och utmärkes af en.vacker och
vårdad stil. , >
Föreliggande del, som omfattar tiden från 1814—1817, inledes med
en historisk öfverblick öfver Europas ställning vid tidpunkten för
Napoleon» fall, hvarefter författaren uppdrager en teckning öfver de svenska
förhållandena vid samma tid och öfver vårt samhällsskicks egendomliga
utveckling. Han gifver derpå en interessant belysning Öfver den norska
frågaa och Carl Johans relation till densamma, hvaraf framgår, att det
för Carl Johan, likasom för de öfriga mindre magternas furstar vid
WienerkongresRen, i sjelfva verket framför allt gällde att rädda hvad
som räddas kunde, och att hans hastiga afgÖrande af de norska angelä*
genheterna derföre med orätt blifvit klandradt. Eburu man bäruti måste
instämma med författaren, anse vi dock att han här ställt sin hjelte på
en högre piedestal, än den som rätteligen tillkommer honom inför
historiens domarebord. Författarens yttrande att Carl Jobans politik i norska
frågan var hogsinnad torde kanske något böra modifieras. Staéeklok kan
denna politik visserligen benämnas. Det var la force de* chokes, som dref
Carl Johan till den hastiga ötverenskoramelsen med norrmännen, men
icke någon mera högsinnad statskonst än tidehvarfvets i allmänhet. Det
skulle ock ha varit underligt, om han, ensam bland alla Napoleons
generaler, från franska revolutionens första tid bevarat aktning för folkens rätt
och kärlek till deras frihet. Att han icke egde den första af dessa
egenskaper i någon högre grad finner man deraf att hans
grann-lagenhetskänsla ej* led af att röfva Norrige från Danmark; att.
frihets-kärleken icke var synnerligen rotiastad i hans inre visas tillräckligt af
hans regeringsåtgärder i Sverige, t. ex. af införandet och bibehållandet
af indragningsmagten. Om vi derior tro att de förnämsta driffjedrarne
till Carl Johans handlingssätt gentemot Norrige och norrmännen varit
klokhet och sjelfuppehållelse, icke någon Jiögsinnad aktning för norska
Svensk Månad8ah’ift. lO:de häftet: Oktober 1864. S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
