Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall barnet lära sig djupt älska sanningen, bör det
aldrig få höra en osanning, aldraminst af dem som får
detsamma gälla såsom auktoritet och föredöme. Föräldrar eller
lärare böra aldrig, ej ens i de minsta småsaker, låta sig
der-till fårleda.’ Så tillåte man t. ex. aldrig att en besökande,
som ej kan mottagas, afvisas med uppgiften att den som
sö-kes éj är hémmå. Sådant vare strängt förbjudet, utan måste
verkliga förhållandet sanningsenligt sägas. Så bortvise man aldrig
barnet, under en falsk förevänning, och om ett misstag blifvit
vid en uppgift begånget, vare fader och moder mycket
angelägna att barnen derom underrättas. Har ett löfte blifvit
gifvet äfven rörande en obetydlighet, måste det hållas. Barnet
får dermed den orubbliga vissheten, att det aldrig blifvit
upp-såtligen missledt. ’
Inom skolan har läraren att strängt iakttaga samma
förfarande. Men dértill kommer tillika något annat. Man får
icke låta diktade berättelser gälla såsom sanna. Så herflig
sagan är för inbillningskraften och hågen, så måste hon dock
framställas för hvad hon är. Aldrafarligast är då man åt
sagor eller sägner vill gifva en gudomlig auktoritet. Mycket
syndas i detta fall uti skolan i fråga om den bibliska
historiens traditioner. Hvad vill t. ex. en lärare svara, då barnet
frågar: huru kunde Jacob brottas med Gud? År då icke Gud
starkare än en menniska? Läraren tiger eller ger undvikande
svar, eller tillåter sig en allegorisk tolkning, men ätt gifva
det rätta svaret: att det är gammal tradition, det vågar han
ej. Hans räddhåga eller skrymteri skola icke kunna länge
fördöljas för barnets skarpsynta blick.
Barnets sanningskärlek sammanhänger på det närmaste
med uppriktigheten. Båda betingas deraf att stor urskiljning
användes vid bestraffande af begångna förseelser. Är
skol-tukten af den art, att äfven ett erkäridt felsteg oblidkeligt
bestraffas, så blir följden deraf sanningens först fördöljande
och derefter förnekande. Dermed är ock steget taget till
förslappande af barnets rättskänsla, hvars manande röst ligger
uti samvetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
