Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sådana saker, som declin&tioner, conjugationer,
derivations-ändelser m. m. hos dem alla förefinnas och utgöra, så att
säga, desöa språks innersta mekanik, är ett nästan fbr sig
tillfredsställande bevis på deras ursprungliga enhet. För att här
göra oss saken klarare, måste vi kanske ingå i något närmare
ordande om meningen med språklig method.
Språket är ett uttryck fbr tanken, och de elementer,
hvarmed tanken rör sig, äro föreställningar och begrepp. För
dessa måste språket alltså först och främst ega beteckningar;
dessa äro de primitiva orden, ordstammame. Men tanken
lemnar ej begreppen in abstracto; den bemäkt-igar sig dem
och låter dem stiga ned och antaga bestämda gestalter:
der-fbre se vi heller aldrig i en sats — d. ä. i en uttryckt tanke —
blotta ordstammar, utan orden hafva trädt in i bestämda
ordformer; begreppet tar en bestämd gestalt, i det ordet går in
i en bestämd ordform. Dessa ordformer uttrycka dels
begreppet sjelf, dels det förhållande i hvilket detta begrepp trädt
till de öfriga i tanken fattade begreppen.
Då nu i allt tänkande begreppen och föreställningame
sålunda fattas i en viss relation, så måste ett fullt utbildadt
språk nödvändigtvis i ljud uttrycka båda dessa tänkandets
sidor; dels den materiella: begreppen, dels den formella: den
relation i hviiken begreppen i hvarje särskilt fall fattas. Språk,
som ännu stå på ett lägre stadium, kunna visserligen nöja sig
med en temligen oklar beteckning af denna sednare, under
det de i bestämda ljud uttrycka de förra; men att alldeles
lernna henne utan uttryck, är för hvarje språk omöjligt.
Begreppet sjelf och begreppets bestämning — eller hvad vi kalla
ett ords betydelse och dess relation — måste båda i hvarje
språk på ett eller annat sätt göras uppfatdiga; oqh det är just
det sätt, hvarpå ett språk förbinder relation och betydelse,
som benämnes språkmethod och . tillika bestämmer ett språkB
väsende och karakter.
Taga vi ett ord ur vårt eget språk, så åtskilja vi lätt i
detsamma dessa båda momenter. Så t. ex. i ordet älskades.
Ljudet älsk är roten, den obestämda, men innehållsfulla delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
