Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af ordet; deruti inneligger hela den allmänna betydelsen,
såsom vi se af dess andra (substantiviska och adjectiviska)
form-utvecklingar: diskog, älsTdig, älslding m. fl. Genom det tillagda
a öfvergår stammen till verbalform; begreppet tänkes såsom
handling, blir verksamhet och lif. Genom ändeisen de
ut-säges denna liffulla verksamhet redan vara slocknad och
förgången, och genom det slutande 5, att, äfven då den fanns,
var subjectet dess föremål, ej dess utgångspunkt. Den såkallade
„ än d elsen a-de-s, innehöll således en mångfaldig bestämning
af begreppet. På samma sätt i det latinska amabatur; ama är
begreppet såsom verbalstam; ba förlägger begreppets
verksamhet i den förgångna tiden, t utsäger densamma om den 3:dje
personen och ur tillkännager att denna 3:dje person förhåller
sig passivt till den verksamhet, som inneligger i begreppet.
I dessa ord, liksom i hvarje annat ord inom nästan
samtliga europeiska språken, se vi betydelsen och relationen,
begreppet och dess bestämningar liksom med hvarannan
sammanvuxna. Genom skenbart betydelselösa tillägg erhåller
begreppet den största mångfald af bestämningar; men de dessa
bestämningar uttryckande ändelserna, ordets relationsdel, äro
ingenting för sig; de bilda, så att säga, endast en rikedom
af drägter, af hvilka den begreppet representerande
ordstammen anlägger än den ena, än den andra, allt efter det olika
sällskap i hvilket den skall inträda. Hufvudidéen, ofta redan
i sig betydligt modifierad, med dess hela svit af bi-idéer och
förhållanden uttryckes i ett enda och samma ord.
Alla i sin inre byggnad så construerade tungomål
sammanfatta vi under benämningen . De utgöra den
ena stora språkklassen; såsom vi redan nämnt, hithöra nästan
alla språk, som talats eller talas af kulturfolk. Europas nu
lefvande idiomer hafva dock redan lossat något på den stränga
conseqvensen i denna stil-art inom språkens architectur. Men
ega vi kännedom om något af de språk, hvilka måste
betraktas som de rena mönstren för denna språkklass, sanskrit,
latin eller grekiska, så måste yppigheten och den konstrika
finheten i deras organism ovilkorligen hafva uppväckt vår häp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
