Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går i ny gestalt, förlorar det en del af sina enkla former,
hvilka det nya tungomålet på analytisk väg, d. v. s. genom
upplösning och omskrifning måste ersätta. I förhållande till
hvarandra är sålunda inom hela språkklassen moderspråket
alltid synthetiskt, dotterspråket analytiskt. Så sanskrit till
prakrit, de nu lefvande skandinaviska och germaniska språken
till den gamla göthiskan och forn-tyskan, ny-grekiskan till
forn-grekisk&n, de romaniska språken till latinet. Detta
förhållande hvilar på en inre nödvändig lag.
Vi måste nemligen erinra oss det innerliga samband, i hvilket
språket står till fantasien. „Språken börja med att vara musik
och sluta med att vara Algebra,“ säger en snillrik fransk
författare. Möjligen är detta att gå något långt tillbaka; då det
phonetiska behaget är så öfvervägande, är knappast något
egentligt språk ännu förhanden. Med mera skäl torde man
kunna säga, att språket, då det hunnit utveckla sig till sin
första blomning, är en målarkonst; det är ett bildergalleri,
som nationens allmänna inbillningskraft förvarar, och ur
hvilket de första poeterna, de första språk-konstnärerna frammana
rader af taflor af en oefterhärmlig naturtrohet, friskhet och
detalj-styrka. Detta ätf poesiens gyllene ålder; hvaije ord är
en gestalt, hvarje sats en scen. Deraf äfven den fantasi-rika
glädje, den rent poetiska njutning, hvarmed ett natur-folk
emottager förstlingarne af sitt språks konstnärliga produkter.
Men ett folks fantasi är underkastad samma lagar som
den enskiltes. Genom oupphörligt upprepande af samma
bilder förlorar den slutligen den barnafriskhet, hvarmed den
förut upptog och återgaf dem. Språkets, om vi så få säga,
plastiska sida, blir dag för dag alltmera utplånad och matt; i
stället för saftiga taflor ger det oss slutligen blott abstracta,
conventionella tecken. För inbillningskraften erbjuder det nu
ej mycket af sig sjelf*); endast genom konstlade medel kan
*) Om Ti n&got närmare skärskåda de ord, vi Bjelfra i dagligt tal begagna,
skola Ti finns att dé nästan alla egentligen innebära en ganska kraftig bild. Men
denna bild faller oss aldrig i ögonen; ordets sinnliga sida är genom nötningen
utplånad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
