Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att möjligen sluta med en splitterny teori om att intet hör
oss ursprungligen till, der man förr påstod, att, allt hörde oss
till. Det måste bli föremål för en särskild kritik, att rätta de
öfverdrifter, som härutinnan lätt kunna uppstå, liksom att med
afseende på våra ifrågavarande lån från främmande länder i
allmänhet söka särskilja hvad vi erhållit från den ena eller andra
utländska kulturen, hvad från vestem, hvad från södem, hvad
möjligen äfven från de stora farlederna österut.
Det skall nästan af sig sjelf erbjuda sig tvenne inkast
mot hvad vi här tillsvidare endast i form af en eskiss
framställt. Man skall göra gällande den invändningen, att det
ieke är absolut afgjordt, att af tvenne analoga kulturhistoriska
fenomener det ena ovillkorligen måste vara en repetition af
det andra; samma orsaker frambringa samma verkan och der
betingelserna äro från början någorlunda lika, der blifva
äfven organismerna enahanda. Anmärkningen är till en viss
grad fullt riktig. Derför akta vi oss också noga att fösta
alltför mycken vigt vid den möjligen förvillande likheten i
t ex. sådana hemseder, till och med sådana lagar, hvilka hafva
sin osökta grund i något för alla folk allmänt och gemensamt
från den stund, de börja utveckla sig i vissa primära former
af odling och samhällsskick, alldeles på samma sätt, som vi
akta oss för att vid undersökningen af t. ex. ett visst slags
flint-vapen göra dén slutsats, att här fordom bott det eller det
sagolika folkslaget, derför att samma slags flintvapen händelsevis
anträffats äfven i en helt annan verldsdel. Men härmed har
anmärkningen dock sin naturliga begränsning; dess giltighet är
slut der det karakteristiska i kulturen börjar, och vi hålla oss
ej heller till annat, än detta. Hvarheldst vi i vår äldre
odling påträffa någonting specifikt, någonting, som anslår oss
genom en viss bjert egendomlighet,, der, — såframt vi finna en
samtidig analogi i en främmande kultur, — stadna vi
ögon-blipkligt för att undersöka, om vi ej hafva för oss ett lån
eller en efterbildning. Men lånet kan vara — den andras i
stället för vårt; detta är just det andra inkastet, vi vänta oss.
Det är sannt; det kunde så förhålla sig, det är då detta, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
