Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
artighet och gästvänlighet, bemöttes de af engelsmännen, isynnerhet af den
lägre stadsbefolkningen, med s& råa förolämpningar, att de mäktigaste
chefer endast med blygsel och ängslan närmade sig de hvitaa städer.
Föraktet för den infödda racen gick s& långt, att de många barn, som i
eller utom äktenskap blifvit födda af blandadt blod, nu belt och hållet
utstöttes af de hvita, ett förhållande som sjelfva öfverhetspersonerna på
stället måste inför engelska regeringen beteckna såsom „vanärande och
hjert-löst“; dessa barn lemnades att vexa upp i fullkomligt barbari; hvad de
erhöllo af kläder, föda, omvårdnad och ömhet, gafs dem af Maorierna.
Det var då ej underligt att detta stilla, fredsälskande folk slutligen
bragtes i harnesk. Ty fredligt är det; endast föga tvingas det till energi
på en jordmån, der en dags arbete ger ett års föda. „Tiden för
åkerarbetet eller för skörden, på ett af infödingarne bebodt område är —
säger mr Grorst — en festdag. De vuxna männen och gubbarne sitta
makligt ibland ormbunkarne rökande sina pipor, under det qvinnorna skrapa
potates att steka till en fet gris i den inhemska ugnen, kanske med
till-lägg af ett doftande stycke torkad haj, att gifva point åt måltiden. Tre
eller fyra par oxar, körda af stora, välbildade ynglingar, draga lika många
plogar, genom en rik, mergelhaltig mark och mindre gossar följa plogen,
nedsättande frö-potatis, under det byns barn nakna under jubel rulla sig
i det gröna. Under sommartiden kan man träffh på en tröskmachin på
en solig kulle, dit alla traktens oxar och kärror släpa laddningar af hvete,
af hvilka machinen under stort buller frambringar massor af halm, hvarpå
byns befolkning, med undantag af de få, som äro vid arbetet, ligga och badda
sig i solen, några mumsande på persikor och äpplen, andra i kotterier af
två å tre bespråkande den evigt återkommande „konunga-frågan“. I
sanning en tafla ur en arkadisk idyll —■ vore det ej för „konunga-frågan“.
Nödvändigheten , att fastare sluta sig tillhopa, att öfvervaka, det land
ej längre såldes till europeerna och att inom sig sjelfva få afgjorda de
många tvisterna om olika stammars besittningsrätt till jorden, förde
Maorierna till tanken på en gemensam kung såsom deras enda räddning.
Särskildt framhölls nödvändigheten af en dylik enhet med ihärdighet och
kraft på hvarje ofientligt möte af den gamle skarpsinnige chefen
Tami-hana, en märkvärdig man, märkvärdig i hvilket land han än hade lefvat.
I tidig ålder omvänd till christendomen, förklarade han, att han från
den stunden aldrig mera ville strida, och fastän han lefvat midt ibland otaliga
krig ooh oupphörlig blodsutgjutelse, har han aldrig ända till det nu
utbrutna nationalkriget varit i strid, utan ihärdigt och med framgång
fullföljt sitt mål såsom fridstiftare. Modig, bestämd och diplomatisk, har
genom hans bemedling fejd efter fejd blifvit bilagd, tills det slutligen blef
en vana, att när någon svårighet uppstod, sända efter Tamihana, för att
lösa den.
Tamihana var 1857 i Auckland, för att hos guvernören framställa
landets laglösa tillstånd och utbedja sig en europeisk öfverhetsperson
stationerad i hans by. Han vägrades tillträde — troligen derföre att han
var känd såsom en ifrig motståndare af jordens försäljning till
engelsmännen. Följden blef, att Tamihana efter hemkomsten utfärdade kallelse
till alla Waikatos stammar till ett stort möte i Bangiriri, för att utvälja
en konung Öfver Nya Zeeland. Han föreslog en mägtig chef, kallad
Po-tatau, til) de förenade Maoriernas kung. Denne var känd som lika vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
