Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - afköra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mark oc c peninga for löst oc fast SJ 371 (1470). —
part. pret. afköpter L.
afköra, v. bortköra. TB 73. — bortdrifva, vräka.
hafwi wald han afköra GS 43 (1416?). af ty ahren (för
areno) han landboen afkörer ib.
afl (awel Al 1751, 10162. affwel RK 1: 711; Bir 4: 35.
affuel FM 607 (1513). awäl SD NS 1: 127 (1402). awil
Al 5363, 6269. afwil Bo 143. affwil GO 381), m. [Isl.
afl] L. 1) kraft, styrka. riste käsio mz afle Bu
492. mz mangha manna afle Bil 557. trösta sik aff
sinom affle oc mäghne, at han formatte at holda the
lag vtan gudz hiälp MB 1: 455. brukadho sith mäghin
ok römskan afl mz stridum Bil 573. the fästa thera
stadh mz stoor awel Al 1751. ib 5363, 10162. RK
1: 711. 2) våld. drägha mz afle Bu 12. 3)
förvärfvande, förvärf, vinst. mz dygdhanna afwil oc
samansankilsom (acquirendo virtutes) Bo 143. han är
vsal sik wil ey wända aff giri ok fiikt ok storom
awil Al 6269. affwil fölgher wild (med förvärf följer
fördel) om thz wardher ey spilt GO 381. Bir 4:
35. 4) afkastning (af jordegendom). at nakat af
thetna (för thetta) fornämda goz ... sik nakat
forbätra konne meth awäl älla byghninger SD NS 1: 127
(1402). ij tunner smör aff gardzens affuel FM 607
(1513). — Jfr ökia a. — afls gardher
(afwelsgardher. afwilsgardher. awils gaardher), m.
afvelsgård, underlydande gård. jordh ... som andres
ingmarsson hafthe ... laght vnder een afwelsgardh til
stocholms hwss SD NS 2: 161 (1409). abotane äru
jdhkelicare j sinom afls gardhom (castellis) oc annarstadz
huar thom lustir än j klostromen Bir 2: 69. när
gaarzmestarin j hionagaardhenom ellir awils gaardhomen
anamar sitt embete VKR 40. som staa for clostirsins
afwilsgardhom ib. Bir 5: 123. — afls gods, n.
förvärfdt gods. köpis godz ok affls godz BSH 1: 165
(1376). ib 166.
afla (-ar, -aþe, -aþer), v. [Isl. afla] L. 1)
afla. a) om mannen eller mannen och qvinnan
gemensamt: gignere, procreare. han afladhe son mz ens
mölnara dotter Bil 300. KL 112, 300. at han aff
manghom frillom afflade xv söner oc c MB 2: 197.
aflum vi barn tilsaman SD NS 2: 352 (l41l). til
burdho the annan tima saman föghias ok afla barn
Bir 1: 78. aflä þe ... barn mällän sik SD 5: 479
(1345, nyare afskr.). — b) om qvinnan: concipere. af
honom afladhe iac barn KL 300. at jach egh barn
affla maa medh minom bonda SD NS 1: 485 (1405).
modherin aflar barn Bir 1: 133. KL 285. — abs. hwat
ey är hon thön som helom iomfrudom afladhe Bo 61.
Lg 291, 636, 814. MB 2: 111. hon afladhe af gudz anda
Bir 3: 159, Bo 42. — mottaga (genom slafvisk öfversättning
af Lat. concipere). Bo 102. 2) åstadkomma,
tillvägabringa, grundlägga. aflaþe þär kristendom
Bu 149. resa ok afla cors ok kirkio (Christi
cultum statuant) ib 206. ib 492. 3) förvärfva. hon
afladhe sik sina fordhan ... mz rok oc teen Bo
14. at hon aflar alla världina ib 96. illa afflat goz
KL 117. aff rät affladho goze Bir 1: 53. ib 54, 181,
352, 367, 2: 32, 41, 163, 3: 399. allom vi dygdhena
Bo 106. afla synda forlatilse Ber 92. ib 193. at iak
maghe afla (lucrifaciam) christum MP 1: 9. afladhe
siäluan gudh Bir 2: 51. Bo 99. Su 412. viliande afla hans
siäl KL 208. hafdhe gudhi manga siäla aflat Bil 855.
KL 162. Gr 296. Bir 1: 320, 360. Ber 26. Su 145, 155.
Jfr välafladher.
aflaþa, v. L.
aflagha, adj. L.
aflan, f. [Isl. aflan] 1) aflande. ordhit vardh
köt ok blodh j hänna inäluom aff hänna köti ok
blodhe, aff thäs hälgha anda aflan oc ökilse Bir 2:
267. 2) aflelse. min aflan Bir 3: 151. ib 152, 157,
204, 386. Ber 208. 3) förvärfvande, förvärf. Bir
1: 302, 2: 163.
aflanga, v. [Mnt. aflangen] nå. sände vth siin
budh til all the rike oc land han kunde afflanga
ST 340.
aflanger (-longher: -longh LB 7: 143), adj.
[Lat. oblongus. T. ablang] aflång. LB 7: 143.
aflanger, se oflanger.
aflat, n. [Mnt. aflât. Isl. aflát] aflösning, förlåtelse,
syndaförlåtelse, aflat. mik tel aflat ok lösn minna synda
Bu 3. badh saiictum petrum ärna sik aflath aldra
sinna synda Bil 680. MB 1: 104, 476, 478. tekna aflat
(indulgentias) hulkit hälghe män gafuo ok forskylladho
Bir 2: 40. thän som gangir til aflat ib. ib 163, 3: 186,
218, 266. Su 372. — aflats dagher, m. dag då aflat
utdelas. TK 274.
aflata, v. [Isl. afláta] 1) aflåta, lemna från sig. skicke
hiith eth tall folk ... thet mästhe ider herredöme kan
afflathe FH 7: 82 (1509). — aflåta, afyttra. forskipa älla
aflata nokat thz kronone tilhöre Bir 3: 398. SD NS
1: 368 (1404). FH 3: 84 (1446). 2) lemna, upphöra
med. med ack. vendum nu atir til cronicam som wi
aff lätum Bil 732. aflata tholkin darscap KL 327.
aflata tholka stridh ib 343. hon wille ey afflatha sin
mykla graat MB 2: 116. VKR x. Ber 147. — med
prep. af. wildo ey afflata aff sinne ohöwisklikhet KL
52. ib 255. — med inf. hwi aflatir thu ey at staa mote
guz kiännedom KL 156. aflat iak ey at mana hwarn
idhra ib 165. Gr 316. Bir 1: 183, 252, 2: 38, 247, 326, 3:
117, 4: (Dikt.) 233. — abs. hafdhe nästan af lätit Bil
785. Bir 1: 221. 3) underlåta. med inf. hwar thu
them seer j nokro nödh, tha skal thu aldrik aff latha
at hiälpä them Va 20. — Jfr lata af.
afledhis, adv. [Isl. afleiðis] 1) från vägen,
från rätta vägen, på afväg. swa at ämwäl ey nakot
thz minzsta gaar affledhis ällir affskedhis Su 329. 2)
på ett afstickande el. besynnerligt sätt. widherfreste
hwar en sina röst samliwdlika innelykkia j korsins
liwdhe oc ey affledhis Bir 5: 63.
afliþa, v. L. gå bort, aflida. aff thenna wärld
afflidhna Lg 3: 447. när gudh mic aff kalla vil oc jac
är aflidhen SD NS 1: 446 (1405).
afling, f. L. 1) aflande. sporde josep aff thässe
vndirlico afflinginne Bo (Cod. B) 341. 2) aflelse. Lg
3: 47, 49. 56. 3) förvärfvande, förvärf, vinst. til
värlz goz afling MP 1: 72. hulke for ena siäl afling
(acquisitione) gingo kring vm mang land, städhi, ok
bya Bir 3: 9. til äuerdhelikhetz afling (lucrum) ib
90. Ber 26. Su 55, 355, 453. hwilkin myklä aafling
gaff sinom herrom KL 159. liwär widh rätfångit godz
ok widh rätta afling KS 3 (6, 4). thu säl ämuäl
minna vtualda manna siäla for thina wärlzlika aflingh
(lucro) Bir 1: 124. MP 1: 4, 8. batan ok aflingh Bir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
