Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - aflitil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1: 323. ib 367, 2: 41, 83, 3: 177, 245, 396, 4: 98. VKR 79. LfK
196. Su 59, 421, 460. — aflinga dagher, m. aflelsedag,
aflelsehögtid. iomfru marie afflinga dagh Lg 3: 46, 47.
ib 50, 55. — aflinga gardher, m. förvärfd gård. DD
1: 210 (1509, afskr.). — aflinga gods, n. L.förvärfd
egendom, aflingegods. thässe min rätto eghin aflinga
oc köpo gooz SD NS 1: 231 (1403). ib 2: 464 (1412).
welwonnet afflinge godz SJ 380 (1471). DD 1: 107
(1457). — aflinga höghtidh, f. aflelsehögtid. iomfru
maria swaradhe ... vphögh mina aflinga högtidh Lg
3: 57. ib 53. — aflinga iorþ, f. L. förvärfd jord,
aflingejord. de prediis per me acquisitis que dicuntur
aflinga jord SD 3: 712 (1326). terram per me
acquisitam wlgariter dictam aflingajord ib 4: 630 (1338).
— aflinga päningar, m. pl. förvärfda penningar.
SD NS 1: 365 (1404, nyare afskr.), 2: 119 (1409). —
aflinga time, m. aflelsetid. loffwis gudz son j sinna
ärofulla modhers afflinga tima Lg 3: 51. — aflinga
tompt, f. L.
aflitil, se oflitil.
af liva, v. aflida, dö. Bu 174.
afliva, v. L. aflifva, döda. RK 2: 4152. MB
2: 197. ST 19, 278, 327, 355, 358, 445, 471. Lg 3: 693.
aflova, v. [Mnt. afloven] lofva att öfvergifva,
afsäga sig. aflowadhe alla afgudha thiänist Lg 3: 210.
aflysa, v. aflysa. ath forscrifna gutniska mynth
skulde aff lysas BSH 2: 237 (1425-9, samt. afskr.).
haffue wij aldrig någre helgedager aftrengt eller
aflyst ib 3: 115 (1458, nyare afskr.). hwat som war
mote the helghe kirkio skipan, thz skulle ... af
lysas ok läggias af Lg 3: 509.
afläggia, v. [Isl. afleggja] L. 1) aflägga,
bortlägga, aftaga och lägga från sig. aff läggia
konungs bonadh Bil 696. riddare ther aldre aflagdhe
sin hiälm Bir 1: 108. ib 307, 2: 132, 3: 404. —
bortlägga, upphöra att bära el. bruka. nw äru thässin
klädhin aflagdh ok forsmadh Bir 2: 108. ib 1: 143.
Lg 3: 563. 2) bortlägga, upphöra med. afflagdhe
han alla willo KL 32. ST 252. MP 1: 83. MB 2:
228. ath wij affläggä al awund, twedrecth oc owiliä
inbijrdis FM 91 (1497-1501) 3) borttaga, aflägsna.
hwat hälzst the antiggia tilläggia äller aff läggia
(demserint) MB 2: 243. j the areno afflagdis (ablatum
est) hedhninganna wk aff israel ib 269. at the ey
skullo aff läggia (amoverent) gudz lagh aff theris
hiärtom ib 283. 4) undanrödja, afskaffa,
göra slut på. affläggia thässa oc andra wranga
sidhuänior aff sino rike Bir 3: 312. än wir gitom
egh þät af lakt SD 1: 669 (1285, gammal afskr.).
at then blodgiwtelse motte worda afflagd BSH 4: 8
(1471). KS 6 (13, 6), 62 (154, 68). VKR 38, 45. Bir
2: 73, 3: 363, 5: 119. BSH 3: 146 (1463). SO 144. Lg
3: 506. — upphäfva, indraga. at thet closteret aff
lakt worder FH 3: 118 (1448). — infria. betala oc
affläggia alla the sculd BSH 1: 194 (1387). 5) bilägga,
uppgöra. än wir gitom egh þät af lakt þerrä i mällin
SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). thz scal man
aflegia mz sämia GS 37 (1413, orig.). FH 3: 71
(1446). BSH 3: 155 (1464, samt. afskr.). Bir 5: 138.
RK 2: s. 337. 6) uppgöra, afgöra, öfverenskomma.
war witrat och aff laght SJ 274 (1459). 7)
uppskjuta? thet möte i lödöse var afflagt FH 1:
172 (1496, afskr.). 8) undantaga. Lg 3: 506. 9)
uttrötta. ärin j nu aff laghdhe ST 98. — Jfr läggia af.
aflägning, f. undanrödjande. til ... afflägning
alz ouilia oc mysthykkio BSH 1: 181 (1381).
aflägse (-lexse), adj. det som aflägges eller
bortlägges. skel snarleka fran tik ... thz affläxse är
LfK 142. giffwa sina afflexse sokka widhertorfftoghom ib.
aflända, v. L.
afländis, adv. [Isl. aflendis] utom landet el.
landskapet. GS 41 (1414). — afländis försl (-forils), f.
fora el. körsel utom landskapet. GS 58 (1474).
afläsa, v. utestänga. ath han sidhan affläster wordhe
EGR 67.
aflästir, f. pl. L.
aflödha, v. lossa, aflasta. PM 44.
aflöna, v. aflöna. afflöne wart folk FM 397 (1509).
aflöpa, v. 1) löpa bort. kan scadhi aff henne
(grinden) hända ath swin afflöpa ellir a löpa TB
77. ath han och hans partij icke äre afflöpne BSH 5:
91 (1506). 2) afgå, aflöpa (med fartyg). ati vare
afflöpne FH 1: 159 (1496, afskr.). 3) löpa förbi,
upphinna genom lopp. löp sa fast at engen häst kunde
afflöpa hanum Di 33. 4) affalla, bortfalla. ther
som haret er aff lopyt LB 7: 32.
aflösa, v. 1) befria, frisäga; aflösa (i kyrklig
mening). afflösa han KL 111. MP 1: 5. Bir 1: 354,
3: 91. aflösa syndogha aff allom thera lönlicom syndom
Bir 3: 192. ey magha aflösa thom for somlica synde
ib. ST 494. 2) förlåta. största synde äru bätrande ok
aflösande vm höxsta biscopin Bir 3: 456. 3) afskeda,
afsätta. bödh kesaren ... alla biskoppa afflösas som
ey widhergingho oppstandilsen Lg 442. — Jfr lösa af.
aflösn, f. [Isl. aflausn] 1) befrielse, frigörande;
särsk. frisägelse från synden, förlåtelse, aflösning.
aflösn badhe aff syndomen ok pinom Bir 3: 218. LfK
139. fik nädher ok aflösn af allom sinom syndom Bil
272. som gudhlikt vald hafwir til aflösn siäla ib 119.
til ... varrä syndä aflösn SD 5: 561 (1346). MB 1:
347. Ber 193. Bir 2: 41. thorfuom wi opta vidh hans
aflösn oc nadhe Bil 115. ib 717. Bir 2: 23, 82, 214, 3:
193. VKR 73. Jfr synda aflösn. 2) afsked.
röktadhe sik aflösn af biscops ämbäte Bil 649.
aflösning (-igh Lg 3: 675), f. aflösning, förlåtelse.
Bir 4: 28. LfK 266. Lg 3: 675. Jfr synda aflösning.
afmarka, v. L.
afmattes, se ofmattes.
afminnilse, n. = aminnilse. med afmynnilse
varrä bäggiä sälä SD 5: 564 (1346). ib 565.
afmykin, se ofmykin.
afmyrdha (-mördha), v. genom mord beröfva.
ath sigordh swen warth mik saa aff mördher Di 246.
afmäla, v. förtala, nedsätta, med dat. afmelto
(detrahere) ambrosio Bil 643. Jfr amäla.
afmärkia, v. L.
afnam (-naam), n. [Isl. afnám] L. 1) undantag;
genom jords afsöndring vållad minskning (i jordegendom).
quartam partem octonarii terre ... sine vlla sui
diminucione dicta afnaam ... dimisisse SD 5: 198 (1343).
ib 243 (1344). 2) afsöndradt jordstycke. Se Hildebrand,
Sv. Medelt. 1: s. 254. — Jfr afnämning.
afnysta, v. afnysta. hulkin som hauir thradha
nysta j hulko som bäzsta gul är jnnantil han afflatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
