Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - afnämning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ey at affnysta thradhin til thäs han findir gullit Bir
2: 247. ib 4: 114.
afnämning (-nempning), f. L. undantag (af
jordstycke eller af viss rättighet) som göres vid
föryttring af fast egendom. absque diminucione et
excepcione quacumque dictis wlgariter afnempningum
SD 2: 365 (1302), 366 (1302). absque vlla excepcione
dicta affnempning ib 404 (1304). ib 428 (1304). Jfr
afnam.
afnär, se ofnär.
afqvämd, se afkömd.
afraþ (-rädh SD 5: 147 (1343). -räd SD 2: 245
(1298). -redh SD 5: 67 (1341). aueret SD 1: 73
(1164—7)), n. [Isl. afráð, jfr reþa, Isl. reiða, betala; se
Kock, Bidrag till svensk etymologi s. 3] L. 1) afgift;
särsk. afrad, årlig afgift af landbo till jordegaren.
trium marcarum census ... qui uulgo aueret uocatur
SD 1: 73 (1164—7). siäx öra afradh ib NS 1: 171 (1402).
sensum (för censum) dictum affradh annuatim pro
parte prædicta conferre SD 2: 526 (1308, nyare afskr.).
ad exhibicionem annuam dictam afredh ib 5: 67 (1341).
ib 94 (1342). ex prouentibus affræd dictis prouenientibus
de insula supradicta ib 2: 245 (1298). pensionem
dictam afradh ex hiis prouenientem anno jam jnstanti
ib 3: 368 (1318). prouentus dictos afradh de eadem
... annuatim percipere ib 4: 299 (1333). fructus et
obuenciones ex ista dimidia marcha terre prouenientes,
dictas wlgariter affrædh, anno quolibet percipiant
ib 5: 147 (1343). aghär han þär äghändenom äncte afraþ
af giua ib 637 (1347). halft afrath göra thöm som
äghandin är PfN 135. vp bära aff landbomen ...
affradh VKR 36. pensiones wlgariter gypt & afrad dictas
SD 2: 267 (1298). affraþe ok affgiäld vtgangno ok
vpborno aff þe samo jordh ib 6: 19 (1348). ib NS 1: 444
(1405), 2: 250 (1410). aff clostirsins affradhe oc ränto
VKR 32. affradh och affradz päninga (afradh torde
här beteckna afrad som utgår in natura) SD NS
2: 114 (1409). ib 310 (1410), 455 (l41l). pl. giffwa
hunne siin affrath SD NS 2: 461 (1412). — afrad
som utgår ss skatt till kronan. giffuandes oc
giörindes honom idert affrad affratzpeninga aterstäder
saköra oc alla andre rettigheter som i oppa cronane vegne
plictoge äro BSH 4: 1 (1470). — afgift som bergsmän
årligen utgöra till kronan. pl. hwa som äi bereþe sin afraþ
SD 5: 639 (1347). 2) inkomst (af jord), afkastning.
GS 28 (1474). — Jfr afradha, afräþe. —
afraþa giäld, n. L. — afrads dagher, m. L.
dag då afrad erlägges. afrazdagha skulu vara tyswär
vm aret. en vm mitzsomars dagh, annär vm michialsmässo
SD 5: 639 (1347). — afrads karl, m. L. —
afrads kopar (-kopper), m. koppar som erlägges
ss afrad. om then affradz kopper som nw gaar wth
FM 482 (1510). — afrads päningar, m. pl.
penningar som betalas i afrad eller skatt. affradh och
affradz päninga SD NS 2: 114 (1409). ib 219 (1409),
310 (1410), 455 (1411). BSH 4: 1 (1470). — afrads
time, m. tid då afrad erlägges. SD NS 1: 656
(1407).
afradha, n. afrad, årlig afgift af landbo till
jordegaren. thet affrada, som iac ther aff op burit
hafuer SD NS 1: 567 (1406). — afrad som utgår
ss skatt till kronan. först skal laga skatten aller
vtgå, och twädela af then andra skatten, som the
förra giorde, tå iiii bönder woro lagda vthi ena
giärdh, hwadh thet är arfwode, afradha eller andra
vthskylder GS 44 (1437).
afraþa (-raadha, -rodha), v. afråda, afstyrka.
þa han af räþ hanom döþen Bu 138. Bil 376, 618. Bir
1: 141, 3: 339. ST 427. alla bönder afradde thz han
RK 2: 8063. tha wi gatum hanom ey afradhit at fara
KL 166. afräth them at offra Bil 266. MB 1: 242,
403. afrädh han honom fran hans pino Bo 119. alle
thet swa affroddhe FM 244 (1505). alle aff raaddho
han MB 2: 244.
afraka, v. afraka, afskrapa. hon afrakadhe hans
har Ber 82. Al 98. swasom thz trä som swarwas j
swarwo stole hulko huassasta jarn är mote sat
afrakande (abradens) vtan hugnadh Bir 3: 136.
afrapa lass, n. L.
afrat, se ofrat.
afreþa, v. L.
af rensa, v. bortrensa, rensa, sopa. hwarn morghon
som af rensät är SD 5: 638 (1347).
afrestan, f. ifver, bemödande. ärffuodadhe oc
brukade sik mz alle fikt oc afrestan Su 224.
afrezl, f. L.
afrezla, f. L.
afridha, v. rida bort. RK 3: 35, 3073. Di 172.
afriva, v. afrifva, rifva bort. mz syno affreffno
haare MB 2: 199.
afroten, adj. L.
afrydhia, v. L. afrödja, upprödja, odla. GS 58
(1474).
af ryma, v. L.
afräþe (-radhe SD NS 1: 686 (1407), 2: 219
(1409); GS 39 (1414); VKR 36), n. [Isl. afræði] L.
afrad, årlig afgift af landbo till jordegaren. afskyldh
afradhe oc thienist af thy hawa SD NS 1: 686
(1407). halft affradhe oc affradzpäninger, som jordhen
arlicha skyllar oc the aff gozeno opbära ib 2: 219
(1409). tha han (landbon) sit affradhe införir VKR 36.
GS 39 (1414).
afräkkia, v. upphinna. han kundo them ey
afräkkia j wäghenom ST 327.
afräkna, v. uppgöra räkning, förestå el. ordna
uppgörelse. haffua wij thöm i millom skäligan skipt
ok affreknat bade i fasto ok lösörom SJ 383 (1473).
afräkt, f. L.
afräna, v. frånröfva, beröfva. med sakens dat.
af ränas thässa blomstrandis lifweno Gr 275. sinom
sinnom affränther MB 2: 294. Su 140. — med personens
dat. thet er mek af rönt (för ränt) MD 68. at the
allaledhis affränte sik siälffuom wpföras til öffre
tingen Su 230. wärdzliken hedher them aff ränes ib
117. ib 161.
afrökia, v. L.
afsaknadher (ack. -adh, -at), m. 1) saknad,
afsaknad. ffyl sidhan in swa mykit aff drykkin at
thu hawir ängin afsaknadh aff natuardhin Bir 4:
129. wi haffwom fwnnit them som wi barom storan
affsaknat före LfK 148. 2) mistning, förlust. hafwir
afsaknadh ellir minzkat j thinom skath ST 224.
afsala, f. L. afsala, försäljning. GS 42 (1414).
afsidhis, A) adv. afsides, åt sidan, på el. till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
