Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - eþför ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eþfnr 217 eghitidomber
manna-, siiti.s-, taks-, trygdliar-, tryggia-,
tviisöris-, tylftar-, jiiufs-, þriitylfta-,
uträttar-, vaþa-, vilz-, vins-, varnar-eþer. —
eþabuþ, n. L. — oj)a fylli, /. L. — eþa mal,
n. L. — eþa män, m. pl. L. — eþanöto, n. L.
— eþar vitni, n. L. — eþa sväre (eþa-), ».
edgång. SR 13. — Oþa taki (eþa-), m. L.
löftesmän som går i borgen för ed som af annan
skall gås. trätte twe män vm eþa swäre stande a
c.þatakans eþe SR 13. kumbär e|iätakin a bysins þing
ib. rykkor bok u ofätakans bandum ib. — edsbiir
(edz-), adj. L. — n. tillåtet att gå ed. vitnade
raosakado ok epter sueriä sknlo nor edzbert warder
FI! 4 : 78 (1461). naar som edzbär (för edzbärtj
worder ib 5: 133 (1489). — edsfiir (edhz-), adj.
L. — Oiis män (eedz-), m. pl. L. edgärdsmän.
lian hade sina eodzinäu medh sigh BtFH 1: 34 (1470).
— eds orþ (edz-, epz-), n. L. — eds vita
(äthz-),/. L.
eþför, adj. L.
eþgauger, adj. L.
eþgilder, adj. L.
oþingsviitte (för eþ|)ingsviittc!), n. [Jfr Isl.
oiívættij ed i rättegångsmål, hvar suui rykker bok u
eþatakaus bandum ällär hindrä lians efingxvätte (hans
utsaga om den ed som af parten skall gås t) SR 13.
Jfr Amira, Altschwedisclies Obliyatiouenrecht s. 703.
0])1ÖS, adj. L.
edbstaver, m. [Isl. eiJstafr] L. förestafvad ed,
edsformulär. witne medh fullan edzstat’ her vppa
gaWO BSII 2 : 39 (1396). ib 41 (1396), 46 (1397), 51
(1397), 54 (1397).
eþsiir, adj. L.
edsöre (edzöre. ezwöre SJj 5: 377 (1344, nyare
afskr.)’, SR 56, 57), n. eg. edgång, ed. 1)
konungens och de förnämste männens i landet ed att
försvara den allmänna f reden. SR 56, 57. liawi konungs
ezwöre brutitt SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). wari
ther odzörot brutit IfN 137. GS 38 (1413, orig.).
SO 274 , 302. i hafiin konungsins edzöre forbrutit RK
1: 2100. liaifwi han ta forbrwtit edzöra SGGK 104. 2)
böter för edsöresbrott, konwngs een saker, som är
edzöroth, dwledrap och daau arff BSII i: 80 (1481?). —
eþstira mal, n. L. — eþsöris balker (edzöres-),
m. L. edsöresbalk, den balk i lagen som handlar om
edsöre, som staar i edzöros balcken DD 1: 154 (1493,
tf skr.). — ejisöris brut (edzöres-), n. L.
edsöresbrott; böter el. straff för edsöresbrott, vidh thoras
friidh oc edzöres brut BSH 4: 112 (1486). — eþsöl’is
böter, /. pl. L. — eþsöris mal, ». L. — eþsöris
nämd, /. L. — eþsöris rätter, m. L.
eþviti, n. L.
egli, se eigli.
eglia, se iiglia.
eglielika, adv. egentligen. Bo 253. Ber 202.
egheliker (eghelikin. eighelikin. äglikin),
adj. [ Isl. eiginligr] 1) egen. antwardha ou dolin
klostreno af sino godzo ok halda annan eghelikin Ber
134. at ägha eighelikit ib. eghelikx ägho laster lf K
201. vm . . . andra cghelika personlika nytto PM
30. 2) egendomlig, utmärkande, thz husit . . .
hawir fyra egbelik tlliug (proprietates) Bir 3’ 181.
Ordbok.
viste naturlica eghelikit vara ihosu christo at hola
syn-doglia MP 1: 31. ib 56. thulkiu (nämt. matta), som
äglikin oc behöffuelikin är tholko sacramento Su 271.
egbelikliet (eighelikliet LfK 4. eygelikhet
ib 10. -ir), f. [Mnt. cgelicheit] proprietas. 1)
egendomlighet, egenskap, afskilde j personanna
cghe-likhet (om personerna i gudomen) Bir 3 : 300. ib 448.
thes (tingets) naturlica egbelikliet MP 1: 31. haffwer
. . . hwart thera j segh fira eghelighethor PM xxxv.
LB 9: 117, 118. Su 354. 2) egande, egendom, af
egholikliot iordrikis tliinga Ber 132. liaffde sik swa
näktat aff alle sinne eghelikhet Lg 3: 295. LfK 3,
4. 3) det förhallande att man besitter el. vill
besitta enskild egendom, uppfattning af något ss sin
tillhörighet (hvilket betraktas ss en synd för munkar
och nunnor), oygelikhet är swa fördömclik syndh LfK
10. VKR 21, 74. Bir 3 : 86, 4 : 29. — på grund af
orätt öfversättning, aldra godha tingha fulbordolik
eghelikhet (satietas, troligen läst proprietas) Su 19.
eglieil, f [Jfr Mnt. jegene med Fsv. Ogllll] trakt.
huilcket thorn i thenno egen ganscha illa behager
BSH 5: 343 (1509).
eghiu (eighin: -it Ber 133; eighna ib 132.
eigh-en: -et Bu 207, 209. eyghin ST 27 o. s. v.,- -ins LfK
77. äghin SO 15; KS 63 (158, 69; pä sistnämda ställe
ack. ting. ni.); -it KL 255; SD NS 1: 513 (1406),
544; Bil 868; Bir 3: 86. ägen (ack. sing. m.) KS 3
(5, 3); ägna Di 66, 105), adj. [Isl. eiginnj L. 1)
egen. hafþo han . . . sua kiäran som siu egheu son
Bu 30. bröt viþ ior[i sit eighet härbärgho ib 207. ban
födlios nakin aff sin eghin skipelse KS 4 (7, 4).
troell sins eygliiiis gömare LfK 77. alla bönder mente
egna herre wara tha RK 2 : 4546. wardha syn äghin
man (varda sin egen, varda mästare) SO 15. ib 48,
61 o. s. v. som hawa vidhr saght . . . sin ägou
wilia KS 3 (5, 3). eghin vili (propria voluutas,
egenvilja, godtycke; nämt. är) for lydhno Bir 2 : 243.
aff sinom eghnum kärleko (amore proprio,
egen-kärlek) Su 229. — «. abs. egendom, sama godz
. . . skal . . . fornempda closters i watzstenom
eghit wara SD NS 1: 686 (1407). thetta forscriffna
stenhusit . . . liaffua nytia oc bruca for theris rätte
eghit SJ 131 (1450). ib 141 (1445). gingo ofuer the
fornempda raniorke ju wppa kutala boniia eghit Fil
2: 7 (l374, nyare afskr.). haua äukto äghit Bir 3:
86. — allit. fra ärffwa och egit ganga RK 2: 745. —
hem, hemvist, hus. gik hon hem til sith äghit Bil
868. Pa 16. 2) [Jfr Mnt. eigeu] Uf ey en,
trälbun-den, träl. thu haffwer giort them fil eghna tliräla
Al 8291. är han hans eghin Bir 2: 114. ST 27 , 30,
362, 364. han frälste them aff egypto landz throldom,
hwar the waro eyghne ib 8. egne och eester BSH 5:
435 (l51l). 3) egen, egendomlig (för), med gen.
(ordagrann öfvers, af Lat. proprius). thz är
kär-lcksens eghit Su 111. ib 386. — med dat. 0110m rätwis
man thz eghit är MD (S) 287.
egliindonibor (äghendomber. eghedoinber:
-dom SD NS 2 72 (i408). äghedomber: -dom
ib. egiädhomber: -dhommä SD 4 : 585 (si. af
1400-talet)), m. [Mnt, eigendom] eganderätt,
besittningsrätt, egendom, besittning, alt thättä for:de götz niäth
alle sinä tillaghä oc egheudom Sli KS 1: 112 (1402).
2 b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
