Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - eghindöme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eghinilöine
218
("kel lif
at jäk . . . hawir sold, vpladit. oc afhänd fran miigh
... al thSn doel, rätighood oc eghändoin soin jäk fek
... i tbissii götz ib 159 (1402). niynii bröthräs oc
myn dee], lod oc äghendom, som the oc jitk Sghä
innen hielmcrydh ib 218 (1403). ib 219 (1403) o. s. t-.
egllillllöine, n. eganderätt, thorn medh
cghcn-dümo tliil koinmith SD 1: .195.
(’gill| (eilgh), /. [Isl. oign] L. egande, besittning,
egendom, skal iak giwa idher thz land vnder idhra
eglin (jiossidendam) MB 1: 290. til [ewcr]deleka ongh
SD XS 1:527 (i406). Jfr byrp-, köpii-, oniyndu-,
iuii-egliii, samt eniing. — eg]|il,i dela, /. L. —
eghiia Inter (-loter), m. L. — eg|ina sala,
/• L.
eglina (eyghna: -ad ST m. äghna: -adho
llir 3 : 399. agna. änghna, se afeglina. -ar,
-aþe, -aþer), r. [Isl. oigna] L. 1) göra till
egen, til/egna. med ack. och dat, keiines jak mik . . .
haua oplatcth oe eghnat . . . herra hakone . . . alth
thet gooz SD 5: 6 (1348). kunde ey friii ok eghnii
for:da herra beynto niclisson thet godz . . ., som
han honom salt häfde ib XS 1: 534 (1406). ib 2:
300 (1410, gammal afskr. ), 303 (1410). ängen skal sik
enom nokra guz najie egna Bu 153. eghna sik häuna
goz ok rikedoma Bil 485. SD 4: 466 (1335, nyare
afskr.). MB 1: 23. Sir 1: 357, 3: 28, 399. ST 480.
— med ack. och prep. undir. aflfhända the sik
for-liämpda jordher oc eghnar hwar tliörra vilde annan
SD XS 2 : 338 (1410). SD 3 : 323 . 2) ämna,
till-ämna (ät någon till egendom), i them wsla stadhonom
jericho waro nakor the thing som eghnadh
(pro-futura) waro minom almogha Bir 4: 79. 3) egna,
helga, eghna thz sinom affgudhoin til dyrkan MB
1: 485. oghnas lüghirdaghin enkannclica varefrw Bo
219. 4) tillegna sig. cgnaþe rånet Bu 418. ib 519. MB
1: 22, 179, 182, 183, 257. 5) ega, besitta, fwl (liäfwl
oghnar (possidet) swa faghra siäla Bil 712. iwdha
eghnadho jerusalein fra zorobabels daghum oc til
opter wars herra pino MB 1: 28. ib 202, 333, 373. —
egi|na ater, återförvärfva. eghna ater iwdha land
MB 1: 11. — eghna til, egna, helga, eghnas
löghcr-daghin iomfrv maria til Lg 3: 104. Jfr til eg|ina.
— Jfr afeglina.
eglllia, v. blifva skör? är thz sua at thw siitir
nakat hart mot lionuin aff liulko hans tändir äntigia
värkia älla eghna älla sliöna (vel doleant vel
obstup-escant) Bir 2: 35.
eglinau, f. besittning, innan for:da closterstersins
(för clostersins) cghnan SD NS 1: 352 (1404). Jfr
tileg]inan.
eghnilse, n. pl. t Jfr tileghnilse.
egyptar (egiptar), m. pl. [Lat. ægyptii]
Egyptier. sagdhe egyptanc MB 1: (Cod, A 3) 557. thz
wardh egiptom tha til radha Al 115.
eigli (Bu 6, 7, 8 o. s. Häst/äked, i AS 136. eyg Bo
67. äigh SD 5: 280 (1344). egh SD 1: 669 (ms, gammal
afskr.), 670, 5: 562 (1346), 566 (1346), 567; Bu 3; Bo 66; GO
18, 47; MD 45, 201 (S) o. s. v. eg Bir 4: (Avt) 177,
179, 180, 182, 184, 185; KS 7 (15, 7); GO 55. ek BSII
3: 146 (1463), 147. igh SD 1: 517, 5: 558 (1346,
gammal afskr.). ey SD 5 : 567 (1346); KL 3 o. s. v.; Bil 80, 81
o. s. v. och för öfrigt vanligen i skrifter från 15:de
och de första decennierna af 16.<7e årh. äi SD 5: 637
(1347), 639. ay Di 19, Í5 o. s. v. ay Bil 84. e Sll 2,
5, 15, 22, 41, 44, 46. egi Bir 4: (Avt) 182. eg, ey
sufjigeradt vid impf. af ett verb: vildeg Bir 4: (Avt)
180; tordey RK l: (sfgn) s. isi, i9i; hadey ib
187, 188; villey ib iS9; aktadey ib i9o), adv. [isl.
oigi, ei] L. 1) ej. icke. ey komhir skadhi een til
by GO 196. I>o ]iingh . . . som eigh finnas ii biblia
scriuoth Bu 6. han saghþe sik vara diäwl ok eigh
man ib 8. var fru guz inoþer härbärgh iaþe gu]i ii
iorþ[r]iko eigh at ono andeleea . . . vtan ok
licam-leka ib 15. i ey man (in non liominem) wmwändis
hwar mail Ber 207. — i fråga hvarpå väntas ett
jakande svar. läs thu ey rüwaran mz ono ordho
oppa korseno haffua förskullat paradysum Su 147. —
t synnerhet i förening med livat, hwat ey giordhe
iak thin wilia fiurtan aar KL 111. huat ey griith
thu saarlika oc swkkadlio tha thu saa oc hürde tliän
wngha ilaran Su 14. ib 13, 30 o. s. v. — i fråga
hvarpå vänta< ett nekande svar. hafwer thu ey
(num-qrid; du har ju icke) thiinkt ensamna rätwisa wän ok
thorn som menlöse äru .., sittia thik näst Su 414. 2)
aldrig, än. haua ärona til hulka ängin kunne koma
äpte syndena fore thänna daghiii ey var ban swa
godhir (nullus rjuantumcumque justus) Bo 253. om
hon haffwer hafft eghit, wari ey swa litliet, tha
syndade hon düdhelika LfK 153. tha hon mz smälek
oc trysko gör moth förmanzsens bodh, wari ey swa
litliet thz som förmannen alwarleka byudher iillar
förbywdher ib 155 (dessa ställen skulle kunna
hänföras äfven till ii, hvilken partikel någon gång
skrifves ey).
ek (eek. äk. pl. eker Al 8336),/. [Isl. eik] L. ek.
j onne hu]i eek KL 25. ib 26. ena stughu som halden
hafdhe i kätilstom vnder okinne SD NS 1: 37 (1401).
som tio eker mz root oc top Al 8836. mydelbarkin af
äkinno LB 4: 354. fälla eek raa ellir thörra TB 76.
ib 80. Al 8747. MB 2: 66. LB 7: 195. •— i ortnamn.
eoknææs SD 4; 507 (1336). okhult ib 5: 368 (1344,
gammal afskr.). in echylte ib 421 (1345). — Jfr g’is-
niiiga ek.
eke, n. [Fnor. eiki] L. ekskqg. i ortnamn, in villa
eki SD 4: 171 (1330). vnum attungum in yfraeke ib
6: 196 (l350). en skoogx deel som hecther liqwädha
eko ib NS 2: 483 (1412). prædium dictum ekeby SD
2: 78 (1289). Jfr gisninga eke.
ekeaska (äke- LB 4: 354), /. ekaska, aska efter
bränd ek. LB 4 : 354. I’M xlix.
ekebarker, m. ekbark, tak ekcbark then som
nest er thräno LB 2: 68.
ekebarkliipa, /. af barkning af ek, TB 76.
ekeblad||, n. ekblad, tag eko blad LB 7: 292. ib 194.
ekebriidhe? n> tikebräda, med saghom aff
ekc-brädhom giordha OB 215.
ekebriilina, / brännande uf ek. eke brennor
TB 76.
ekehllg, n. ekhuggning. TB 76.
ekekart.er? m.f ekbark? ower allan lians likania
opp wäxsandes hardastii rwffuor som eko karter Lg 670.
ekellind,/. eklund. querticetum, ekelund GU 1.
ekelöf (äke löff LB 4: 354), n. eklöf. LB 4:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
