Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - forgiälda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forgiälda
285
förgör lise
sket FH X: 169 (1496). — til forgivins [Mnt. to [-vor-goves]-] {+vor-
goves]+} förgäfves, at. . . . wij icke sculle haffua farit
thennc wäg paa swor kost, täring oc vmack til
for-ge flfu os BSH 5 : 9 (1504).
forgiälda (forgiälla. forgäla .s"/’3i4, 3is.
för-gella), v. [Mnt. vorgoldon] betala. mz alt thz ij
normandi han a thz tafuil han ey forgiälla ma Fr
426. ST 314, 316. — vedergä/la. maria förgelle idher
idhan kärlek Lg 3: 434.
forglöllia (för-, fore glöma), v. [Isl. fyrirgleyma]
L. glömma, förglömma, tha sculu alla hans synde
for-gliimas Bil 847. Lg 669. MB 2: 222. hon ey sina tokt
foro glömdo Iv 960. ib 1381. han hafdho nestan
forglömt at kalla oppa wars horra nampn ST 80. bätrc
är tyswa mält än een tidh forglömth GO 788. —
part. pret. glömmande, at thu . . . förglömdh wardhe
(obliviscaris) all min wranglikhot oc alla mina syndher
Su 47. — forglöllia sik, glömma sig, ej passa pà
tid el. tillfälle, ej komma i håg det som
öfverensstämmer med pligt el. värdighet. MB 1: 300. iak vil
nu idhra äro göma ok aldrigh mik swa sara forglöllia
Iv 5704. ther mz forglömde hon siälfuo sik ib 1383.
forglölliare (för-), m. som glömmer, simia siiilas
förglömara LfK 6.
forglömilse, n. pl.f glömska, sins siiilfs
for-glömilso Bir 4 : 288.
forglömska, f. glömska, förglömmande, leffwa j
syns leffwemes forglömsko Gers Frest 50.
for godlier, adj. för god. tha the liaffdo for godha
dagha Ml) (S) 283.
forgoz? (förgössz), n.f [Jfr Mnt. vorgoden,
vorgoten, godtgöra] godtgörelse, ersättning, wij haffuo
saa godli retth till thöm som kongh hanss till en
hetallingh äller förgössz HSH 20: 165 (1507).
förgripa (för-), v. [Mnt. vorgripen] — forgripa
sik, förgå sig. mä han sik förgripa ok vildrfara KS
27 (67, 29). ib 29 (74, 3l), 33 (86, 36), 34 (87, 36), 55
(139, 60). för grip (för för grip tik; forgripp tik
Fragm. 13J ey upå alrahanda mat ib 54 (138, 58).
förgylla (för-, part. j>ret. -gylter. -gylder
Ta (Tung) 37; -gyId Di 75), v. [Jfr Mnt. [-vor-gulden]-] {+vor-
gulden]+} förgylla. Bir 3: 432. Di 77. — part. pret.
förgyld, öfverdragen med guld. tilsat oc pryd mz
for-gyltom betzlom oc sadhlom Bo 165. togh lians
för-gyltha skiöl Di 249. SD 5: 563 (1346), 564, 565. KL
102. Gr 310. Bir 1: 162, 321, 322, 375, 2: 58 o. s. v. RK 1:
610. Al 6660, 6669, 9809. Pa (Tung) 37. Di 75. Lg 442. aff
forgyltom thradhum (guldtrådar) KL 26. — forgylter
skalker, skrymtare, fly forgylta skalka GO 1108. Ber
75. Su 62. — guldstrålande, guldlik. saa . . . gudz
modhir hafwa . . . forgyltan kiortil Bir 1: 94. een
ängil hauande . . . forgylt sköt ib 425. hauando
rödhan liit ok huitan oc forgyltan ib 3 : 424. — Jfr
oforgylter.
forgyllillg, /. förgyllning. FH 6: 42 (1455).
forgii? skwlä och allil köpmän som til for:nä
vorth mynth forgä (för f&rn?) velä med gwldh sölff
äller borboön . . . ware leydogä och fcligä HSH 19:
15 (1497).
forgäruing (för-), f. L. l) brott, til thäs
thora forgherninga thz spilto (Bil synder thet hiu-
dradho 2’M) Lg 985. 2) förgörning el. mord genom
förgift el. trolldom; förgiftning, han ta kr til medh
wålzgärningom ok illoni rildhom thera lif fördcrua
huilka ledh han förmå, medh förgärniugom,
förder-vilsom, fängilsom ok fulan dödli (venenant et
peri-munt) KS 62 (153, 67). ib 30 (75, 32). (förgärninga KS
57 (144, 63) troligen för nrwingia ss läses Fragm. 15.)
— forgiirniiiga drap, «. L. — forgiirninga
nian (forgärniga-), m. trollkarl, forgärniga män
(for utskrapadt) ok cloca coclara Bu 196.
forgiista, v. [Äldre Dan. forgæsto] betunga med
gästning. ridh thiith medh fa hästa at vy almoghan
ey forgästa RK 2: 4673. ib 5393, 7195, 7974, s. 350.
Jfr oforgiister.
förgäta (för-, pres. -er Di 249. impf. forgat
Al 10507. pl. forgato ib 2262. förgato PK 220.
part. pret. forgätin. part. pret. n. förgätit,
förgått RK 2: 1881 (i rimslut), forgeth ib 6932
(i rimslut), förgått FM 291 (1506)), v. [Mnt. [-vor-geten]-] {+vor-
geten]+} förgäta, glömma, med ack, förgäta sin krankdom
Bo 105. the iira förgät,110 ther hlifwa dödli Al 1934.
lian hafwcr forgätith hedher ok ära ib 1997. Bo 156,
208, 227. KS 47 (118, 50), 49 (126, 53), 50 (128, 54),
82 (202, 89). Al 2262, 3350, 4114, 6128, 9352, 10507. RK
2: 1881, 6932. PK 220. mich liopes, thot ider ocke
for-giithet är BSII 5: 26 (1504). — med dat. forgätith
haffwin i gudhi renom Al 6810. — med sats inledd
af huru. jach för giither alderegh hwro sigordh swcn
var mördher Di 249.
förgäves, se forgivins.
forgöllia, v. L. förhindra, afvända. swin gud for
göme SI) 4 : 389 (1334 ?). ib 537 (1336, nyare afskr.),
5: 478 (1345, nyare afskr.).
förgöra (firi- SI) 4: 466 (1335, nyare afskr.).
fori- SR 2. fore- Ifx 135, 138. för- LfK 4), v.
[/«/. fyrirgera] L. 1) förverka, med dat, hawe
firigiort sinom ogliolutt ther i SD 4: 466 (1335, nyare
afskr.). liawe firigiort sinom rätt widh hrwtlichii ib.
ib 5: 377 (1344, nyare afskr.). — med ack. liaui forgiort
köparen SI) 5: 639 (1347). forgiordhc sit eghit liff
Bil 229. forgiordhe gudhlikt wald at göra jerteghne
mer ib 81. ib 543. SO 104, 112, 161. SD 5 : 478 (1345,
nyare afskr.). LfK 4. Tf K 135, 138. hafdho the forgiort
widh han liiff oc götz MB 1: 312. — med inf.
for-giordlio ther mz at se nakan tima gudz öglion MB 1: 47,
155. 2) förstöra, förtära, göra slut på. med dat.
sinom lugha ther aff thz (ett ljus vid hvilket andra
tändas) ey for gör Al 5996. — med ack, forgiorþc
rikt fäpärne Bu 513. KL 76. Bir 1: 316, 3: 385. haffuj
sama skörda kost forgiord (utgifvit) om jntot SO 105.
— förtära, förbruka, konsumera, alt thz konungen
loth förgöra loth han mz sik nff wyborg föra RK 2:
7538. hwat ther forgiordhis j kryde, j riis oc mandol
ST 422. 8) fördrifva (en sjukdom), hon tforgör
then soth ther är spithälska LB 2: 59. 4) döda,
nedgöra, med ack. thonne swen förgöra Di 123. MB
2: 198, 295. thu . . . för gör oss aff (tager genom
döden från oss) tässo liffweno ib 299. 5) förtrolla.
han öpto sik forgiort uara Bu 511.
forgöl-ilse, n. pl. och f. L. bortkastande, slöseri,
misshushållning, oskällik forgörilse Bir 3: 453. at [io
saktt (för sakti?,) hiirfran sina forgörilse oc taki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
