- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 1. A-L /
776

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - lofgifva ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lofgifva

776

lokt

röst som lofvar el. prisar, lof. pris. MP 1: 30. —
lofs sånger, m. = lofsanger. Ho asi. KL i98. —
lofs visa, f. lofqväde, visa som innehåller smicker?
loffs visa är manga lundo quädhin (multis lenonis
di-citur oda sonis; motsvarande Danska ordspråk: falsk
wijsæ wordher mangholwndh qwædhen nil) GO 542.
— lofs vitlli, ». L. Jfr lofvitui.

lofgiva, v. gifva lof tillåta, loffgiffwa äller
til-städya nokrom fanga lösa segh före päninga PM 35.
loflika (lofliohä. lofleka IfN 137. loflekä SJ)

5 : 480 (1345, nyare afskr.)), adv. [Fnor. lödiga] L.
1) lofligen, på ett loßigt el. tillåtligt sätt, med lof el.
tillåtelse, fritt, uton hinder, biscuper rijdhe loflichä
iwer land till war mädh xxx liästum SD 4: 465
(1335, nyare afskr.). ib 5: 375 (1344, nyare afskr.),
480 (1345, nyare afskr.). ey . . . swa ilt at han an
thz ey mangom sinom godhoin winom lofflika at agha
MB 1: 253. hulkin som ey forma älla vil wara ioinfrv
han ma tha loflika wara j hionalaghi Bir 1: 144. naar
. . . tholkiii time är, at tho (klostersystrarna) 111.1 gho
lofflika ärffuoda ib 4: 35. KL 105. lf K 137. Bir 1: 78,
364. VKR 78. at . . . skört liuämo (näml. skulle.)
thäs lnflicare (med så mycket större frihet) jdhlias
Bir 3: 468. Jfr oloflika. 2) på ett lofvärdt el.
berömligt sätt. vilia ... ey loflica (laudabiliter) Jifwa
Bir 2 : 230. ib 1: 346, 3 : 321. Ber 206.

lofliker (lufliker L. loflikin Bir 1: 216, 379,
2 : 282, 3 : 300, (n. pl.) Ber 151. loffliken (f. sing.)
Su 13. n. loflict Bil 357. luflikt KS 68 (167, 74).
loflikit Bo 18, 114, 219; Bir 1: 44, 304. loffleket
Lg 219), adj. [Isl. lofligr] L. 1) loßig, tUlåtlig.
dünido beläte loflik Bil 680. war thz vel loflict ib 357.
thz skulu lagh halda lwflikt är KS 68 (167, 74). i
somlikom stykkiom är loflikit at göra klena oc faghra
gärning Bo 18. är os äkke loflikit älla höwelikit vara
osköniogha ib 114. ib 219. SD 5: 568 (1346). Bir 1: 44,
304. Lg 219. til en stadh ther thik är ey loflikin at
vita Bir 1: 216. Jfr olofliker. 2) berömvärd,
lofvärd, prisvärd, gudh är . . . mykit loflikin Bir
1: 379. ib 2 : 230, 282, 3 : 300. Su 13. vndirstanda
sancti anastasij loflika thulomodh KL 220. — lofvärd,
aktningsvärd, god. loflica (laudabilium) idhnilsa oc
dygdhanna välloktande yrte Bo 147. hans lofliko sidhi
Bir 1: 335. mot loflicom rikesins stadhgom ib 3 : 306.
ib 1: 303, 373, 3: 318. än tho at hälghra manna
wm-gaugilse ärw loflikin (probabilis) i manna asyn Ber
151.

loilikliet, f. Jfr oloflikhet.

lofordh, n. [Isl. loford"] 1) tillåtelse,
medgifvande. Lg 3 : 200. 2) loford, pris. Al 4180.

lofsanger, m. [Isl. lofsöngr] lofsång, siongom
honom nyan lof sang Bo 231. ST 14. Lg 68, 93. Jfr

lofs sånger.

loftakin (lofftagin), adj. prisad? saa ware wj
alle lofftagne Lg 3: 31.

lofvitni (lufvitni), n. L. Jfr lofs vitni.
lofviirdhogher (ra. -okt), adj. lofvärd, prisvärd.
Lg 3 : 263.

loglia, loglii, se lngha, lughi.
logliokarl, m. SS tillnamn, niclis loghokarl SJ
120 (1443). Jfr löghokarl.
lok, se luk.

loka, /. se luk a.

loka, v. se luka.

lokka (lukka KL 62; MB 2: 278; LB 5: 81;
-adho Pa 2i. lucca: -at Bu 491; Bil 250. luoka Bu
511; -at FM 489 (1510). lukca: -at Bu 501; -aþe
ib 524. Inka Bu 21 (pres. sing.), 528. -ar, -aþe, -aþer.
pres. lokkir Bir 2 : 249), v. [lsl. lokka] L. locka,
draga, |iu luka saloglia dara fra sinom rättom härra
mz falsom iattom Bu 21. hwi lokkar thu mina
riddara thinum konunge til handa Bil 125. at lokka
til sik somlica mz blidhe lofwan Bir 3: 76. MB 2:
278. at myn drongh skulde haffua stulit ok lockat
honom todhan fron idor FM 488 (1510). om min drongh
hade honom luckat eller tubhat ib 489. — locka, på
ett vänligt sätt förmå el. öfvertala, väuto han gita
luccat þan han gat eigli cuscat Bu 494. ib 501. gatu
luccat oc mutat thwa presto som gömde sancti marci
skrin at the läto them lönlika föra sancti marci ben
til wänachi Bil 250. lokkadhe han altiilh till wärra
(ad deteriora semper instigans) Bir 1: 252. ib 2 : 249.

— locka, på ett vänligt sätt söka förmå el. öfvertala.
lukcaþe þöm först bli|ioin orþom Bu 524. Bir 1: 338.
lukkadho han först blidhum ordhum them a bender
ganga J’a 21. tok at luka felicianum tel afgupa
dyrk Bu 52s. til iomfrudomin lokkas thu (invitaris)
oc til ödhiiiiuktinna nödhgas thu Bo 41. lukka han
til skörlifnadh KL 62. Bu 511. — lokka fram,
Jramkalla, framdrifva, hon (o: dill) . . . drukkin
lokka fram watn (Macer: provocat urinas) LB 5: 80.
lukka fram lönlik siukdom ib 81. Jfr fram lokka.

— lokka ut, locka ut, förmå att gå ut. sändo the
twå möia til kirkionua at lokka wt hona til thera
Bil 877. Jfr utlokka. — Jfr til-, uud-lokka,
samt olokkadher.

lokkau (lukkan Bu 528; Bil 619; Ii K i: 4050
Bir 4: 137. lokan Z,.), f. [Fnor. lokkan] L. lockande,
lock. vändas fran saunind mz lukkan Bu 528. mz
lokkau älla hozlom Gr 285. for lukkan älla for thrughan
Bir 4: 137. Bil 619. Ii K 1: 4050. KL 352. Bir 1: 357,
3: 308. Gr (Cod. D) 379.

lokke, m. [Su. dial. lokke] — lokka eter
(lukka-), ra. spindeletter, spindelgift. mot starkasta
skorpions ok lukka ethir LB 4 : 348. — lokka nät
(lukka-), n. [S». dial. lokkanät] spindelnät,
spindelväf. syndirslet iärnlänkionar swa som lukka nät
KL 128. spindir ban som lukka nät MP 2: 89. wäfwir
ban suasom lokka nät Bir 3: 120. i dröffwilsa
tliim-anom äst thu öömare än lokka näthen Su 120. —
lokka viiver (lwkka-), m. — lokka nät.
sündher-sloth sampson the bandhen som annat spinnels näth
äller lwkka wäff MB 2: 121.

lokker (lukker L. lwkker, se harlokker.
luker: lukom Bu 511; se äfven harlokker. -ar), m.
[lsl. lokkr] L. lock, hårlock, them hängdo a halse siidher
lok Al 9302. — ss tillnamn, petrus lokker SD 3: 758
(1315). — va ni. pl. hår (koll.), lät hana uphängia mz
lukom Bu 511. vträkto lokkano (capilli protensi) Bir
1: 94. thit hofwidh var som skinande gul ok thina
lokka swasom solgislor ib 3: 313. VKR 63. swa sidhe
waro therä lokka aff thora hofwth til thora täär At
5590. ib 5610. — Jfr har-, liara-, hars-lokker.

lokt o. s. v., se lukt o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/1/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free