Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - mänskliker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiiiiiiskliker
83
märke
med gifmildhet, frikostigt, skipte hon mz fatigho folke
thz hon hafdhe tha fangit swa menzskeligha Lg
3: 252.
mänskliker (mensliker. männiakliker.
människligh), adj. mensklig, till menniskoslägte!
hörande, hördhe iak ginstan ena röst ok tho ey af
menslikora mun (ore humana) Bir 1: 27.
warkunnan-des människlike wanzskolikhot Lg 3: 422. —
mensklig, med en menniskas förhållande el. förmåga
öfverensstämmande. haffwa ekkc alsiugz owynneligha vthon
ni&nniskligha wissan Gers Frest 59.
mäuta (-adher), v. [Fnor. meuta] mänta,
hvit-garfva. vii renshuthæ mæntæthæ SI) 4: 711 (1340?).
mär (ack. märä VGL I B. 5: 3. pl. -ar), /. [7a/.
rnerr] L. märr, sto. niiira byta MD (S) 221.
mär (mar: marith Lg 3: 29), n. [Fdan. mær.
Mnt. mer] haf. j salta hafwit som kallas märit ST 2.
at fiskia j märit ib. ib 3, 23, 37, 40, 56, 57, 68, 89, 100, 358,
443, 446, 521, 530. Lg 292, 585, 3: 29, 323, 616, 684, 685.
iniir (määr. mäar Bu 184. mer: mero Bil 732;
mere Di 179, 212; mera ib 219. komp. märare.
superi, märaster), adj. [Isl. mærr, äfven skrifvet
muirr] 1) fräjdad, berömd, ansedd. Jiässe värö
mär-aste hans dicipuli Bu 99. mz märasto juda mästaroin
Bil 80. i adiiani daghum war secundus philosophus
miiär ib 377. ib 382. Lg 1003. thz barn wardher mykith
mär Al 327. tho ädhla frwkt war wordhin swa määr RK
1: (Albr) s. 208. ruth (nämt. vardh) märaro (clarior)
ok thäkkelicare j gudz folke thy at han (för hon)
lydde ey sinom eghnom vilia Bir 3: 231. war daniel
propheta määr mz (i anseende hos) nabogodouosor MB
1: 13. vigolis then märe Fr 1637. tw liäther ränaldh
mero riddare Di 212. sent till hanum regnall möre
riddara (reinalld enn meira riddara) ib 179. thz saagh
ronaldh mera riddare (hann, nämt. den strax förut
nämde rceinalld hinn mreri riddare) ib 219. — med
dat. sidhan vaxte ban märaro en för allom landum
Bil 726. 2) ansedd, förnäm, fik th öm j gömo
mär-äst inn herra: paulino Bil 105. medh lnärom ok wisom
mannom är annor kunst talande ok liuande, än medh
al-mogha KS 38 (99, 41). somme äro skalka och göra bullor,
togh inghou mär sweu, wtan üll hwnda och sollcnära
BSII 5: 234 (1508). 3) lysande, härlig, redh . . .
mz mero fylgho Bil 732. 4) utmärkt, stor. var fru
hanar än firiþiu hoghtiþ J)a märasto ok dyrasto Bu
12. aff hwario weest thu thz ... at alexander är
swa määr äller swa mäktogher foro andra säär Al
1897. skända annan ok göra sik määr (upphöja el.
beprisa sig själf) ib 2664. S) dyrbar, kär. han är
kär von ok mäar högsta guz Bu 184. en mästare
hafdhe bartholomeum kiäran ok märau patronum Bil
212. haua ban iui alt märan Bu 74. hafþc andream
käran ok märan iui andra apostolos ib 143. i liafwin
bonum (afguderi) mykith määr (dyrken honom mycket)
Al 6604. — Jfr ful-, O-lllär.
miirþre, se miiir|ire.
luiire, u. och f.t [Mnt. moro] Jfr uyiniire,
örlogs märe.
märe, >1. Jfr landa iniire.
märgher (miärghir Bir 2: 176, 3 : 444. med art.
märghill ib 1: 13, 2: 175, 3: 445. märghen KL 316.
ack. miärgh Bir 2: 176 (på två st.), med art.
märghin ib 1: 223. miärkin LB 3: 45. dat.
märghe Su 117. miärghe Bir 2: 176. gen. märgx
Su 104), m. [Isl. mergr] märg. scalf hanum morgher
ok hiärta rotar Bil 272. tho stokka mina vini swa
hardhelika at märghin vt gaar af thera benoni Bir 1:
13. allir kärlekxsins märghir är vp nötir j honom
swa at änktc atir blifwir j honom vtan härdzskonna
beeu ib 71. ib 43, 223, 2: 175, 176, 3: 444, 445. KL 316.
Su 104, 117. LB 3: 45. Jfr hiorta-, horsa-, kalva-,
vargha-miirgher.
lllärinna, f. hafsfru. aflade jac eth sinne
wide-landz fader fader mz 011 miirinne RK 1: (LRK) s.
216. Jfr marminna,
miirkar, m. = illllklliirra’ Jfr Di 425. kalledhe
hon til sik syn fosther sön merkar tetmarsson (för
tetmar tetmarsson?) Di 208. han förde märkar tetmars
banor (merki fetters) ib 209. mz märkar thetmarssons
(får thetmars thetmarssons?) baner ib 215. märkar
thetmar aff born (iuncluerra þether af Bern) ib 222.
mina söner hadlio godh vapen ok märcar totmar ib 223.
märke (merkie LB 2: 45), f. [Fdan. mærke.
Mnt. merk, m.] selleri, apium graveolens Lin. apium
märke LB 6 : 284. ib 5: 81. apium a latino thz hetir
märke a swensko ib 3: 116. wakta sik fore . . .
gard-kal oc märko ib 1: 96. blandar man honne (o:
mal-yrth) medh merke sodua ib 7: 147. apium är märko,
hon dwger for liffwer ib 155. äther man märke raa
ib 156. ib 1: 98, 2: 31, 45, 64, 3: 117, 4 : 349, 5: 80, 7:
208, 225 o. s. v. — lllärkis frö (-fröö), n.
sellerifrö. merkie fröö gör maune häfto LB 3: 116. ätir mau
opta märkis fröö ib 117. ib 2: 9. Jfr märke frö.
— lllärkis OS (-OOs), ». dekokt på selleri, blandar
inan märkis oos mz watn LB 3: 117. blandar man . . .
watn mz märkis oos ib. Jfr märke OS.
miirke (pl. dat. märkiom), ». [/*/. merki] L,
1) märke som sättes på ett föremål genom stämpling,
inskärning el. på annat sätt. niärkto mz mangom märkiom
sik MB 1: 367. min faar äru märkt mz miliö märke Bir
1: 358. at hwar och en guldsmed . . . skulo sätia sitt
märke pa then gärning han gör af nya, som han kan sia
marko vppa SO 162. är mik blygdhinna märke
(cauleri-um) insät til mina äuerdhelica skam Bir 3: 140. finnor
han (o: teknmostaren) thet (silfret) fynth och skärth.
tha scal han slaa ther krononis mcrko uppå DD 1:
142 (1489, eft. aftr. hos Langebek). hwar mynteniostaren
swa seliende wordher, ther sätie han sith merke oppa
ib 143. jönis tunnabindare som stadzsins merke haffdo
SJ 140 (1445). at the thot haffde aat skild medh snöre
oc merko ib 134 (1444). haffwor . . . kwngen latidh
taghe merke aff (afmäla) olffssborgss klippö BSII 5: 452
(1511). 2) märke, kännemärke, þe baþo berit visa
sik nokot hans märke, at þe mato käuna ok finna
Bu 204. 3) fälttecken, standar. casta ni |mr hans
märke ok fanur ok banor, ok reso |iär up sin märko
ok sighar tekn Bu 206. the toko thera baneer ok
thera merke II K 1: 720. — fälttecken,
igenkänningstecken som af hvar särskild krigare bars under
striden. the lösii och märke aa ladhc . . . somligha hadlie
quista och somligha halm RK 3 : 2222. 4)
gränsmärke, råmärke. SD 1: 319, 354. — stängsel,
gärdsgård. utan märcko (sepes) eller innan SD 3: 124
(öfvers, i nyare afskr.). 5) minnesmärke, vard. ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
