- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 2:1. M-T /
116

(1884-1973) [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - nor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nor

116

norman

nor, n.f [Isl. liorSr] nord, norr. — i nor, « norr.
norghis konungx herradöme, hwilkin som iir j nor (ad
septentrionem) yterst af allom konungom Bir 4: 3. the
wäggin som är ... j nor (ex aquilone) ib 83. — bildl.
jach hawer swarath honum i nor, thet han begeradhe
i södher BSII 5: 274 (1508). — mot norr. Al 3997. swa
at prästin wändir sik j nor Bir 4: 85.

nor (af ett tidigare lior]ir, se Noreen, Arle. f.
Nord. Fil. 5: 387 /. llör Ansg 199), adv. [Isl. norJr]
L. norr, i norr. thz (berget) sculde vara nor Bil 859.
ther nor byggia sin stadh ib. Ansg 199. hwar som nor
i werldena lether UK 1: 16. Al 3996. — nor lit, adv.
norr ut, ät norr. norwth (ex parte boriali) vidh
strandhene SD 3: 644 (öfvers, fr. si. af lm-talet).
är staddehr nor wt FH 1: 109 (1492, gammal afskr.).

— Jfr nordher.

nordh, ».? nord, norr. — af nordh, från norr.
vpstigher en ände til bethagla oc gaar aff nordh (ab
aquilone) til betaraba MB 2: 41. — norr ut. swa at.
effrayms ägadelar wari aff swdher oc alf nordh (ab
aquilone) manasse MB 2: 46. ib 48. — fran nordh,
från norr. ägbadels ändan manasse fran nordh til
watneth (ab aquilone torrentis) MB 2: 46. — mote
(mot) nordh, mot norr. vpstigher en ände til bethagla
oc gaar ... aff achors daal mothe nordh (contra
aquilu-nem) MB 2: 41. gaar gyuom til zabulon, oc dalen
iepthael mot nordh ib 51. war theras wälles ändhe mote
nordh alf iordane (contra aquilonem a Jordane) ib 48.

— til nordh, till norr, mot norr. drogh sin spotz til
nordh MB 2: 21. ib 36. 41, 44, 49, 50.

nordh, adv. norr, i norr. som bodho nordh i landit
MB 2: 32.

norfiail, adv. och prep. [Isl. norian] L. A) adv.
1) nordan, från norr, norrifrån, nordhan scal alt thz
illa koma Bil 859. MB 2: 173. Su 114. — af nordhan,
d. s. beegynner bläsa stark och mangh wädher aff östan
södher wästau och nordhan RK 3: 3560. Mil 2: 46. —
fran nordhan, d. s. fran nordhan j iordanis ända til
swdhra platzen MB 2: 49. 2) i norr. MB 1: 388.
systrana jordbins nordhan widh sancte byrghitto altare
oc brödhirne sunnan VKR 43. B) prep. norr om.
med gen.? tho som boo nordan skogha (i rimsl.;
nordanskogs, norr om Kolmården och Tiveden) RK 3: 4043.

— med ack. duas curias suas skænningie nordan aa
sitas SD 3 : 204 (1315). in vico dicto nordhænaa
skæn-ingie »6 5 : 694 (1347). nordbau aana ib NS 1: 252
(1403), 253 (1403). nordhan gatwna ib 87 (1401, nyare
afskr.). norþan liöghä altarä SD 5 : 564 (1346). nordhan
garden RK 1: 901. ib 1477, (LRK) s. 215. V AII 24 : 326
(1377). SJ 2 (1420) o. s. v. almogen nordan fiel
(nordanfjälls, norr om högfjällen midt i Norge) RK 2:
8037. — for nordhan, d. s. med ack. for nordan fiäll
Di 16. — nordhan at, prep. och adv. A) prep.
norr om. med dat. nordhan at gudz hwse MB 1: 385.
ib 492. B) adv. åt norr, i norr. en högher mwr
skal ganga nordhan aat fran stenhusit Bir 4: 82. —
nord lian for (-fore), prep. norr om. med dat. el.
ack. maþ allo thy som här nordhau fore thässom
for-scripnom ramärkom ligger VAII 24: 326 (1377). nordhau
foro sancte ericx och vpsala domkirkis gambla fiäl
SD NS 2: 119 (1409). — nordhan til (nordin til
SJ 132 (1444). nordintil SD NS 1: 293 (1403)), adv.

åt norr, i norr. vare thiisso dörrin nordhantil Bir 2:
338. SD NS 1: 293 (1403). SJ 2 (1420), 132 (1444). —

Jfr västnordhan, västan nordhan.
norþau vart, adv. L.

nordhan vädher, n. [Isl. norifanveir]
nordanuä-der, nordlig vind Bir 1: 398. Ber 181. Lg 3: 708.

norþaster (nordharster. nordarster.
north-erster), adj. [Isl. norffastr] superi, nordligast,
spyt-holt northerst (mots. spytholt australisj SD 5: 618
(1346 ?). nääst them liordhasta gardhenuni ib NS 1:
142 (1402, nyare afskr.). thät nordharste ärfuit SJ
36 (1426). tlien nordast bäcken BtFH 1: 251 (1506).
— n. adv. nordligast, längst i norr. vi ärum
nord-arst j wärldinne Bir 1: 398. — Jfr llörrester
under nörre.

nordlie, adj. norre. til nordha platzen MB 2: 48,
49. ib 73.

liordher, adv. [Isl. norifr] åt norr, mot norr.
skodha . . . badlie nordhor (ad aquilonem) oc swdher,
öster oc wäster MB 1: 179. red han norder i niwudia
land Di 183. red han norder om (norr om?) fiäll (norir
um feall) ib 168. Jfr nor, adv.

uordhervikersker (n. norderwikest), adj. —
"■ 1’JS f ån Norwich? saa möket huidh nordorwikest
thet han faar en kiortel vtaff SJ 358 (1469).

nordllfarare, m. Norrman ’t then vngho herre
ligger vppo agerhuss, och vare gerna till berwen och
betröster sek ickä for the nordfarere BSH 5: 203 (1507).

nordhllimar (pl. gen. nordfynne Fil B: 4i
(14661), m. pl. Nordfinnar, inbyggare i norra
Finland. laghman j nordfinna FU 2: 111 (1438). laghmau
ouor nordfynne laghsagw ib 5: 41 (1466). Jfr
nor-linnar.

nordhländingar (nordlenninga), m. pl. [Jfr
Isl. norilendingr] Norrländing, i tolka warwr som
nordlenninga . . . införa i landet GS 57 (1474). Jfr
norländingar.

Herdinnan, m. [Isl. norimaSr] Norrman, inbyggare
i Norge, mz dana makt ok nordmanna Bil 758. valdo
the nordmän opter lifde rolff sik til forman ib. RK
1: 248, 2953, 2957 O. S. v. Jfr noriliail.

Iiordhmark, f. nordligt belägen mark el trakt, i
the rusno nordh markena Bo 97.

nordhvästvädher, 7i. nordvestlig vind. wij ffynghä
nordwesth wedel- FM 383 (1508).

lioreil (VGL I Conongs B. Cod. B, H. norän ib
Cod. A. norin ib S. 3: 1 (norin dock här kanske
för norni); Conongs B. Cod. G. n. noret SR 30. ack.
m. norenen VGL 11 Dr. 13. norän ib I Md. 5: 3. pl.
nom. m. norni? (så kanske att ändra från norin,
ae Noreen Ark. 5: 389 f.) ib S. 3: 1. ack. m. norna
RK 2: 1780), adj. [Isl. norrænn] L. Norsk, noret salt
SR 30. tliry slot matte ban raadha at fa danscha
eller norna hwem han lyste RK 2: 1780.
norilnnar, »». pl. L. Jfr nordhflniiar.
liorisker (norsker), adj. [Isl. norsker. Jfr Mnt.
norrisch] Norsk, norisker rättir BtRK 115 (1436). —
substantivt. Norrman, för danskorn, norskom öller
tysk-om BtRK 115 (1436).

norländingar (norlenninga. norläningia),
m. pl. L. Jfr nordliländingar.

norman (norman: -män BtRK 115 (1436)), m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:55:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free