Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - paviskliker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paviskliker
20!
personliklief
var förste paue Bu 99. sergius paue ib 10. victor
paue Bil 388. þiissn kirkiu ma pnfin en han vii op nyia
Bir 4: (Art) 178. lypte pafen sins k&rlex lusta fran
allo [lem |iiugum þiir äru liþandu ib 179. kom pafwin
mz allom cardiiialom oc sinom gardh til pcrusium
KL 354. thet aflat som hälglio pawa hafwa gilwit VKR
xvii. aff wor hcelgiste fader, pnwen FM 974 (1506).
L[) Man.fr 287, 289. — paYB bref (päwe-), n.
pnfve-bref. BtltK 235 (1464). — pavatloillher, ni. [lsl. [-päfa-dnmr]-] {+päfa-
dnmr]+} påfreilöme, regering ss påfve. första ar
paua-doms sancti petri Bu 99. — pava (linne, n. | Isl.
piifadæmi] påfvedöme, påflig värdighet, pàfvestol. war
en stridh om paua döme Bil 676. hiolt, bonefacius
paua döme ib. vidhersagde paua döme ib 682. ib 6.93,
768, 769. cu nokot är fät ingäld . . . vnder pafa
döme är kuniit vskiileka Bir 4: (Avi) 179. — regering
ss påfve. första are sins pauadömis Bil 792. — pava
kliidlie (paaua-), n. pl. påflig skrud. Bir 2: 333.
— pava stol} m. [lsl. piifastrlll] påfvestol. stodh
paua stol toinber epter han xxxv dagha Bil 379.
ib 380, 387 o. .«. t’. — |iava Väld, 11. påfvemakt,
påflig myndighet. {ie hafþo allo fult paua väld Bu
130. — pava vigsl, f. invigning till påfve. Bil 713.
— pava ii 111 bite, n. påfligt ämbete, thz som tilhöre
üdhmiuko pafwa ämhiti (olflcio humili pontifcali) Bir
2: 90.
paviskliker (paauislig. paawesklig.
paw-eskleg), adj. påflig, nogre paauislige confirmaciones
1ISB 19: 135 (1506). the paawesklige bref BSII 5:
359 (1509, nyare afskr.). foraio pawesklega bref och
liwllär ib.
paiiskia (pres. pa esker BSII 5:555 (1516). paa
elske (för -esker; ib (1516)), v. påyrka, wil jak
gorne kome för ederth liorredöino, hwar edert
herro-döme paa elske BSII 5: 555 (15161. ner edert
herre-döme pa esker ib (1516).
peka (-adhe), v. [Jfr Mnt. pëk] eg. framräcka
en spetsig staf el. pinne, göra tecken et. visa med ett
spetsigt föremål? peka. pekadhe engelon mz sina linudh
til een grömästä diefull LfK 219.
pekkelliura, se päkiiliuva.
pel, se piil.
pelagrimber, se pilagrimber.
pelsare, se piilsare.
peillie, se |Kinne,
penninger, se pänninger.
per del, se part del.
perla, se pärla.
perlailieilt, n. [Mnt. parlement, porloment.
Franska parlement] eg. talande; ordväxling, träta, kif.
vare thz saka ath drcngen giorde linkat, perlameut i
gillet thaa skal husbonden swara fore drengen SO 205.
Jfr parlaineiite.
perlas, n. gräl, strid, böryä . . . eth perlas FH
6: 46 (1457). nogit perlas böryä ib. liwo thet perlas
büryade ib. ib 47.
pennan, se pärmau.
persare, m. Perser. — pl. af persara konunga
släkt Or 260. ib 262. MB 2: 179.
perse, m. [Lat. persa] Perser. Al 2833.
person (pl. nom. ack. personår V Kli :i8: Lg 3:
640; LfK 160. pärsona VKR 75. personär FH fi:
Ordbok II.
177 (1499). personer HSII 18: 116(1497); BSII 5: 207
(1507), 520 (1512?); RK 1: (Yngre red. af LRK) s.
282), f. [Jfr Mitt. person] 1) person, personlighet.
thin son oc gudh all j eiiiä person MD 62. foraio
brödere och ioinfrwer . . . paa personär (egna
personer) bion thiennere och godz at liindre FII 5: 177
(1499). 2) person, individ, menniska, med xxx
personer IISH 18: 116 (1497). BSII 5: 207 (1507). spordhe
hon . . . om saa dana personår them i wäghenom
okke niütto Lg 3: 640. swa maauga personår som
clost-ritli scal füdha VKR 38. ib 75. ordinis personår LfK
I60. kyrker oc closther lade iag win att olska thorn all
all myn siin och therass personer . . . hade iag full
uiyghet i bierthat kär RK 1: (Yngre red. nf LRK) s.
282. 3) innehafvare af andligt benejicium,
innehafvare lif andlig värdighet, the erlighe prelater och
hederlige porsonor BSII 5 : 520 (1512?).
persona (persono Lg 3: 678. pärsone VKR 75.
dat. persona Bir 4: (Avt) 177. persone (snarare
dock att anse ss böjningsform af det Lat. ordet) Bir 3:
259; Al 7S07. ack. persona ib 7717, 7948; RK 2: 9is7;
Lg 68. pl. personår ib 3: 694; LfK 151. dat.
per-sonom Lg 68 (kan föras till pei’SOll). Jfr med Lat.
böjn. siug. ack. personam Al 7813, 7816, 7819; Ml) 62.
pl. nom. persone ib 6i. dat. personis ib), f. [lsl.
persdna. Lat. persona] 1) person, roll, det som någon
föreställer el. låtsar sig vara. han spordhe alexandrum
|roma vnder antigoni persona Al 7948 . 2) skepnad,
utseende, hans belät . . . giort alt äpter lians persona
Al 7717. ib 7807. — gestalt, yttre, kropp, thz (belåtet)
war swa stort som enna qwinnas persono Lg 3: 678.
3) person, personlighet, ey är helie persona min pcrsona
Ml’ 1: 21. alf sylfkarom liafwin swa mykit som idhre
persone är yinpnyt oc thorn gästom som iitiv vidh
idh-irt eghit bordh Bir 3 : 259. kombor konung karl i sin
egen persona ey tär RK 2: 9187. thän war tha föddir
j hwilkins porsona värö thry thing guddomin,
nian-domin oc siälin saman Lg 68. 4) person, individ,
menniska, enno persona syntis . . . sum hon vare i
ono pa lacio Bir 4: (Avt) 177. nar ön pärsono dör j
klostreno thakis annor i hänna stadh VKR 75.
skönare porsona kunde ey wäre It K 2: 6642. badho
andelika oc wärdzlika personor Lg 3 : 694. LfK 151. 5)
person i gudomen, gudh som är j tlirom gudelikom
personom en sandir gudh Lg 68. personanna
trefallog-het Su 21. — Jfr renlivis-, iiinbitis-persoiia.
personlika (-liga. -lige. personelige), adv.
personligen, i egen person, lycheruis som ban hade
sielff-uer personligt! hema varit SO 107. ware mich personlige
öller med sit folk fölgactig HSII 18: 108 (1497). thot
en kong j syn maiestät siolff personelige brände ider
gaardli FM 127 (1501). nor i thet alf micli personlige
begerandes iir BSII 5 : 40 (1505). 0111 i ey siällf
per-sonlige komina welia ib I4t (1507). bliffwa personliga
boss theo godo män ib 370 (1509). ib 520 (1512?).
personliker, adj. [Fnor. personalier] personlig.
kiffwa vm . . . eghelika persoulika nytto PM 30.
personlikliet (-ligheth), f. värdighet. SS titel
(gifven åt riksföreståndaren), nor gud fiigher, ath
idhra pcrsonlighoth kombor hith HSII 5 : 536 (1513).
som eder herredömes personlighet tilstädlie wnre j
t,henne lansondlia FM 546 (1512).
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
